Den förre chefen för SÄPO:s kontrapionage, Tore Forsberg, summerar i sin sin bok "Spioner och spioner som spionerar på spioner" (Hjalmarsson och Högberg, 2003) 40 års övervakning av "samhällsomstörtande" grupper.  Enligt Per Gudmundson i Svenska Dagbladet den 7/6 2007 får "maoisterna  omkring KFML, SKP och tidningen Gnistan ett fint och lite otippat betyg". Tore Forsberg skriver nämligen så här:

"Om vi kommit i krig med Sovjetunionen är jag övertygad om att just denna elit av ungdom skulle ha kommit att utgöra kärnan till en svensk patriotisk motståndsrörelse mot Sovjetkommunismen, vilket många av oss på Säpo insåg."

"Lite otippat", tycker vi inte att det var. Den som följde med i de ställningstaganden som den marxist-leninistiska rörelsen gjorde på den tiden, borde ha insett att vi menade allvar. På dagens redaktionsmöte konstaterade Nya Arbetartidningens redaktion - definitivt ett utslag av galghumor - att det var synd att inte Sovjetunionen gick till angrepp mot Sverige 1976 - 1977, då SKP befann sig på topp ideologiskt, politiskt och organisatoriskt.

Samtidigt undrar vi varför SÄPO bevisligen registrerade SKA-medlemmar (och medlemmar i Nya Arbetartidningens redaktion) ända fram till 1998, sex år efter SKA:s nedläggning. En teori är att SKA, som representerade den revolutionära kontinuiten från KFML/SKP, gick ännu längre än SKP i fråga om inställningen till ett nationellt befrielsekrig. SKA skulle inte ha nöjt sig med att utgöra "kärnan"  i en motståndsrörelse utan ansåg dessutom att det var kommunisternas uppgift att ena alla som kunde enas, ta ledningen i ett nationellt befrielsekrig, leda det till seger och genomföra en socialistisk revolution. Det är möjligt att SÄPO:s övervakning av Nya Arbetartidningen fortsätter - det är omöjligt att veta. Vad kommer i så fall nästa insikt att bli?

Nya Arbetartidningen har skrivit en rad artiklar om SÄPO och säkerhetspolitik - se vidare "Tematiskt arkiv" på webbplatsen.

Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen.