– Är du röd fortfarande? frågade han när vi råkade träffas på gatan.

– Javisst! svarade jag. Sedan köpte jag hans andra bok som just kommit ut. Då visste inte jag att det var sista gången vi sågs.

Tiden gick och hans tredje bok kom ut. Sedan fick jag höra att han dött. Jag antog att han hade dött av sin obotliga sjukdom. Senare fick jag höra att han inte hade dött av sin sjukdom utan att han hade tagit sitt liv.

Han var en förebild för mig, han var en bildad arbetare som läste och skrev. Han var en av dem som inspirerat mig att ta mitt eget skrivande på allvar.

Varför tog han sitt liv? Han lämnade inget meddelande så ingen vet. Kanske tog han sitt liv för att slippa dö av sin sjukdom. Det enda tecken på att han kanske hade problem var hans ironi och skeva leende. Bakom dem anade jag bitterhet, nederlag och ensamhet. Jag ångrar att jag aldrig pratade med honom om det. Att jag inte sa något berodde på att jag tyckte att hans liv verkade okej förutom sjukdomen som bröt ned hans kropp. Han hade vuxna barn, några vänner och han fann glädje och mening i sitt skrivande.

Jag har gjort flera försök att skriva en dikt om honom men alla har misslyckats för jag har inte klarat av att få med humor.I hans andra bok finns det en stillsam knappt märkbar humor, det är därför jag vill ha med humor i den dikt som jag förhoppningvis ska kunna skriva om honom.

Hans tredje bok ska jag läsa när jag får tid. Sedan ska jag skriva vidare om de frågor han tog upp: hur blev Sverige till? behövs nationen ?

Bengt-Olof Lindbergh

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

På S-kongressen kämpade den före detta nedrustningsministern Maj- Britt Theorin för att kongressen skulle kräva att de svenska soldaterna tas hem från Afghanistan. Jag trodde att hon kämpade ensam och blev förvånad över resultatet när jag googlade ”S-kongressen Afghanistan”. Debatten om de svenska trupperna i Afghanistan hade varit het och flera av talarna var kritiska till de svenska soldaterna i Afghanistan.

Givetvis har socialdemokraterna rätt att själva bestämma över sin politik. Men det är okej att försöka få socialdemokraterna att ändra sin politik genom att ihärdigt bedriva opinionsarbete för kravet: Svenska soldater ut ur Afghanistan. En SIFO undersökning i oktober visade att 34 procent av svenskarna är för svenska soldater i Afghanistan och 37 är emot. 29 procent vet ej.

Mer information om opinionsarbetet för att få de svenska trupperna att lämna Afghanistan får du om du klickar här.

Bengt-Olof Lindbergh

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

(Pressmeddelande från Folkrörelsen Nej till EU 22/10 2009)

Sverigedemokraterna försöker profilera sig som en organisation som är motståndare till Sveriges medlemskap i EU. Då kan man kanske förvänta sig att det är EU-medlemskapet, eller åtminstone Lissabonfördraget, den nya EU-grundlagen, som partiordföranden betraktar som det största hotet mot den svenska demokratin och nationalstaten på mer än ett halvt sekel.

Men i Sverigedemokraternas förvrängda sinnevärld är det muslimerna som är det största hotet och som Jimmie Åkesson lovar att göra allt som står i hans makt för att bekämpa om Sverigedemokraterna tar plats i riksdagen efter nästa års val. Risken finns. I den senaste väljarbarometern från Sifo ligger Sverigedemokraterna med sina 4,7 procent över riksdagsspärren.

”Sverige åt svenskarna och svenskarna åt Sverige!” skanderade Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder på partiets landsmöte i oktober.

”För folk och land. Nästa år står vårt första slag!” ropade ungdomsförbundets ordförande Erik Almqvist från samma talarstol.

Trots att Sverigedemokraterna länge försökt putsa på sitt yttre för att verka som vilket annat parti som helst, så är Sverigedemokraterna sannerligen inte vilket parti som helst. Det har sitt ursprung i den nynazistiska och rasistiska rörelsen.

Med partiledningens uppträdande på landsmötet, tillsammans med partiordföranden Jimmie Åkessons öppet rasistiska uttalanden i Aftonbladet, har Sverigedemokraterna visat sitt rätta ansikte. Partiets politiska idé är och förblir invandringsmotstånd och främlingsfientlighet.

Detta har ingenting gemensamt med det aktiva EU-motstånd som Folkrörelsen Nej till EU och andra demokratiska organisationer står för. Vår utgångspunkt är EU:s hot mot svensk demokrati och inte grumligt tal om svensk kultur och nationen Sverige.  Försvara Sveriges nationella självständighet. Säg Nej till Sverigedemokraterna.

Riksstyrelsen
Folkrörelsen Nej till EU

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Arbetet med att sprida budkavlen för välfärd går långsamt framåt. Idag den 6 november har 1300 skrivit under budkavlen. För att budkavlen ska få en politisk betydelse behövs det att hundratusentals skriver under. Eftersom budkavlen har stöd av några riksorganisationer och flera lokala organisationer så finns det en möjlighet att lyckas med att samla in många namn. Kampanjen ska pågå fram till valet 2010.

Budkavlen innehåller bland annat krav på att privatiseringen av välfärden ska stoppas. Nu när Socialdemokraternas kongress har sagt ja till fortsatt privatisering av välfärden är det helt tydligt och klart att det kravet riktas till både de Rödgröna och Alliansen.

Om du vill skriva under budkavlen så klicka här

Bengt-Olof Lindbergh

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Nya Arbetartidningens blogg har tidigare tagit upp och diskuterat avslöjandet om att Jan Guillou skulle ha haft regelbundna möten med en KGB-agent. Här är vad andra vänsterföreträdare nyligen skrivit.

Stefan Lindgren:

"Gefundenes Fressen" - 24/10 2009 

"Expressen ljuger på" - 26/10 2009

"Resning åt IB-avslöjarna" - 26/10 2009

"Säpo läckte till Expressen"   - 27/10 2009             

Göte Kildén: Därför ska Jan Guillou brännmärkas – Internationalen 29/10

Gunnar Wall: "Guillou: En agentromantiker" - Internationalen 30/10 2009 (ej länkbar)

Ledarredaktionen Proletären: "Om påstådda och verkliga spioner" – nr 44/2009 (ej länkbar)         

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)                                                 
      

LO-distriktet i Stockholm och Nätverket gemensam välfärd har tagit initiativ till en budkavle för välfärd. Budkavlen kräver:

# Använd våra skattepengar till välfärd – inte till vinster i privata företag.

# Satsa på fler anställda i välfärden.

# Garantera alla en trygg försörjning.

# Genomför offensiva miljöinvesteringar nu.

# Behåll våra gemensamma naturtillgångar och infrastruktur i samhällets ägo.

# Förbättra villkoren i arbetslivet.

# Vitalisera och demokratisera den gemensamma välfärden.

Hittills har följande nationella organisationer skrivet under budkavlen Fackförbundet SEKO, Miljöförbundet Jordens Vänner, Verdandi, Attac, RFHL och Ordfront. Även lokala organisationer och privatpersoner har skrivit under budkavlen.

Kampanjen för budkavlen ska pågå fram till valet 2010. Läs mer: Här!

Bengt-Olof Lindbergh

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)