IrakSolidaritet har beslutat att genomföra en kultureftermiddag mot ockupationen - tal, sång och musik mot ockupationen. USA ska ut ur Irak och krigsförbrytare ska inte komma undan.

Tid: 20 mars kl.14.00
Lokal: Kungsholmens gymnasiums aula.
 
Följande programpunkter är klara: Malak Hamdan, Pierre Schori, Fria Proteatern och Peter Curman.

Arrangörer: IrakSolidaritet, Teater Tribunalen, teater Galeasen och ABF.

Föreningen behöver allt stöd i arbetet. Har du förslag på programinslag? T.ex unga musiker, poeter, författare som vore bra denna dag. Vill du hjälpa till?
Föreningen kommer att behöva många frivilliga både innan och under 20 mars.

Skriv till: info@iraksolidaritet.se

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

I ett inlägg på sin blogg den 15/1 skriver Stefan Lindgren:

"Två gånger - 1967 och 1973 - har alltså anklagelserna mot Guillou för olagliga KGB-kontakter synats av Säpo och åklagare. I båda fallen kom man fram till att de inte höll."

Stefan Lindgren har nämligen tagit del av ett omfattande Säpo-material. Därmed faller Expressens anklagelser mot Guillou för att denne skulle ha varit KGB-agent eller spionerat för KGB:s räkning platt till marken. Däremot kvarstår naturligtvis kritiken mot Guillou mot att han agerade helt självsvåldigt i relation till de båda organisationer, SKP och FIB-Kulturfront, han var medlem i. Ingen annan förutom Arne Lemberg, som angav honom till Säpo, och Säpo kände till hans förehavanden.

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

På Svenskt Näringsliv, som stått bakom och finansierat det lettiska byggbolaget i Lavalmålet vid EU-domstolen i Luxemburg, är man mycket nöjd med Lavaldomen.

”Domen är mycket tillfredsställande”, säger Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström, tidigare moderatpolitiker och riksbankschef. Enligt honom är EU-domstolens yttrande en seger för det lettiska företaget Laval un Partneri och den fria rörligheten för företag över gränserna. ”Att få rättsläget klarlagt har hela tiden varit Svenskt Näringslivs motiv för vårt engagemang i målet. Vi har nu fått en mycket tydlig och vägledande dom, vilket är glädjande”, säger Urban Bäckström.

Under de senaste decennierna har Svenskt Näringsliv utmärkt sig med en opinionsbildning som mer är inriktad på att understödja ett systemskifte på svensk arbetsmarknad än att faktiskt företräda sina medlemsföretags intressen.

Ett exempel på detta är det förhållande att Svenskt Näringsliv, som bara organiserar kollektivavtalsbundna arbetsgivare, använder före­tagens medlemsavgifter för att på rättslig väg se till att ett företag som inte är medlem i någon medlemsorganisation och inte är delägare i Svenskt Näringsliv skulle slippa underkasta sig de kollektivavtal som de egna medlemmarna är skyldiga att följa. [Svenskt Näringsliv samlar 50 medlemsorganisationer och drygt 55.000 företag med 1,5 miljoner anställda.]

”När Laval tvingades avbryta sitt arbete och de anställda att återvända till Lettland stod det klart för oss på Svenskt Näringsliv att bolagets ekonomiska möjligheter att få sin sak rättsligt prövad var uttömda”, berättar Jan-Peter Duker, vice vd i Svenskt Näringsliv, på Svenska Dagbladets debattsida den 7 januari 2008. ”Det var då vi bestämde oss för att genom en ekonomisk garanti för rättegångskostnaderna se till att vad som hänt i Vaxholm blev föremål för en fortsatt rättslig prövning.”

Svenskt Näringsliv ansåg, enligt Jan-Peter Duker, att de fackliga organisationernas stridsåtgärder ”var oproportionerliga och stod i strid mot en av EG-rättens grundläggande principer, fri rörlighet för tjänster”. Dessutom, framhåller Jan-Peter Duker, ”hade redan SAF 1991 ifrågasatt om inte den så kallade Lex Britannia stred mot EG-rätten, en uppfattning som Svenskt Näringsliv”.

I klartext var Svenskt Näringslivs syfte med att ställa sig som finansiärer bakom det lettiska byggbolagets rättsprocess, att med hjälp av EU-domstolen i Luxemburg driva igenom av organisationen önskade politiska förändringar i Sverige, först och främst bli kvitt Lex Britannia som riksdagen tog beslut om under stark kritik från SAF [Svenskt Näringslivs föregångare] och införa den proportionalitetsprincip som Svenskt Näringsliv krävde i ett brev den 16 januari 2007 till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin.

Det är ingen nyhet för att Svenskt Näringsliv är kritiska till fackens lagliga rätt att ta till stridsåtgärder för att få till stånd kollektivavtal. I sin propaganda har Svenskt Näringsliv [och andra nyliberala debattörer] bland annat an­vänt Vaxholmblockaden som exem­pel på de – enligt deras mening – orimliga ef­fekterna av konfliktreglerna i Sverige.

Men att Svenskt Näringsliv ekonomiskt stöttar ett företag som vägrar teckna kollektivavtal är anmärkningsvärt. Men ändamålet helgar väl medlen. Svenskt Näringsliv är ute efter att skjuta den svenska arbetsmarknadsmodellen i sank.

”Vi vill värna kollektivavtalen”, skriver Svenskt Näringsliv på sin hemsida. ”Deras ställning hotas av obegränsade konfliktregler och den obalans som finns mellan arbetsmarknadens parter.”

Det är, enligt Svenskt Näringsliv, för lätt för fackföreningar att varsla om och tillgripa stridsåtgärder. Sverige har större möjligheter till stridsåtgärder än vad som gäller i andra länder. Tröga ventiler, som till exempel krav på proportionalitet, som finns i andra länder, saknas i Sverige. I flera länder är sympatistrejker förbjudna.

Svenskt Näringsliv vill ”värna kollektivavtalen” genom att ”modernisera spelreglerna”. Det innebär bland annat:

• Inför en proportionalitetsregel, dvs. en konflikts omfattning och syfte ska stå i proportion till dess konsekvenser och dess effekter för företagen och tredje man.
• Förbjud sympatiåtgärder, dvs. säkerställ fredsplikten så att utomstående arbetsgivare inte tvingas in i andras konflikter
• Inför möjlighet till tvångsskiljedom via lag för att tvinga parterna till ansvarsfulla avtal
• Ge medlare ökade befogenheter att skjuta upp/ställa in varslade stridsåtgärder
• Förbjud samhällsfarliga konflikter
• Förbjud organisation som saknar kollektivavtal att vidta stridsåtgärder inom områden där det finns gällande kollektivavtal
• Inför förbud för fackliga organisationer att vidta stridsåtgärder mot företag där organisationen saknar medlemmar.

Kort sagt, Svenskt Näringsliv vill bannlysa stridsåtgärder. Och i den missionen är EU i allmänhet och EU-domstolen i synnerhet, verksam redskap för storkapitalet.

Den nyliberala propagandabyrån Timbro, som kan sägas vara Svenskt Näringslivs ideologiska spjutspets, är mycket tillfreds med EU-domstolens avgörande i Vaxholmsfallet.

"Tack vare EG-domstolens utslag kan utländska företag konkurrera om att erbjuda svenskarna bättre tjänster och arbetskraft, precis som vi tjänar på att kunna köpa bättre och billigare varor från omvärlden. I praktiken är denna möjlighet som domstolsutslaget öppnar för viktigare för vårt framtida välstånd, än aldrig så stora byråkratiska initiativ från Bryssel och politiska toppmöten", förklarar Fredrik Segerfeldt, programansvarig på Timbro, med bakgrund i SAF, Svenskt Näringsliv och den europeiska näringslivsorganisationen Unice.

[Bakom Timbro står Stiftelsen Fritt Näringsliv som bildades 2003 av Svenskt Näringsliv tillsammans med Näringslivets Fond. Syftet var att skapa en hållfast bas för opinionsarbete för marknadsekonomi och fri företagsamhet. Vid stiftelsebildandet sköt Svenskt Näringsliv till 300 miljoner kronor och Näringslivets Fond hela sitt kapital om cirka tjugo miljoner kronor. Tidigare var Timbro ett dotterbolag till Näringslivet Fond.]

Nu har Svenskt Näringsliv fått det klargörande från EU-domstolen som organisationen betalt för. Lavaldomen kommer att underlätta för Svenskt Näringsliv att förverkliga sin antifackliga dagordning. Domen innebär att de fackliga organisationernas ställning på arbetsmarknaden kommer att försvagas samtidigt som högerpolitiken och de marknadsliberala krafterna flyttar fram sina positioner. Inte undra på att Urban Bäckström känner sig tillfredställd. Med biträde av EU-domstolen jämnar Svenskt Näringsliv vägen för ett maktskifte på den svenska arbetsmarknaden som ingen moderatledd regering knappt vågat hoppas på.

Kanske är det så att Svenskt Näringslivs agerande bottnar i en förhoppning om att någon gång i framtiden uppnå en arbetsmarknad med totalt fri konkurrens där djungelns lag råder mellan enskilda löntagare. I det perspektivet är man tydligen beredd att offra många av sina egna medlemmar. Det är ju nämligen små och medelstora delägarföretag i Svenskt Näringsliv som kommer att drabbas av den låglönekonkurrens som Laval un Partneris framgång i EU-domstolen banar väg för.

Gösta Torstensson

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Sally

så grå

så sliten.

Sally

kan inte

få barn.

Sally

får inte

adoptera barn.

Sally

arbetar på ett barnhem

i Indien.

Sally

så tunn kropp

så hungrig blick.

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

(Texten är hämtad från IrakSolidaritets webbplats, men något redigerad)

Tony Blair får en miljon pund om året av investmentbolaget Mubadala (Förenade Arabemiraten) som förhandlar med en grupp oljebolag från Väst om exploateringen av jätteoljefältet Zubair i södra Irak som har en reserv på fyra miljarder fat olja. Det har bekräftats att Mubdalas olje-och gasdivision förhandlar med Occidental Petroleum, ett amerikanskt bolag, om att få del av Zubairfältet som ska handhas av ett konsortium med Eni, ett italienskt energibolag i spetsen.

Ruth Tanner, chef för välgörenhetsorganisationen ”War on Want” i London säger att ”det är chockerande att Tony Blair istället för att stå till svars för sina handlingar i Irak, profiterar på det irakiska folkets bekostnad.” ...”Utländska bolag har krävt att Irak privatiserar sin olja ända sedan ockupationen.” Och långt tidigare kan man nog tillägga. Läs mera här!

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

När marknaden kom till skolan

Tid: Tisdag 19 januari kl 18.00-20.30
Plats: Stockholm, ABF-huset, Sveavägen 41
Arrangör: Nätverket för Gemensam Välfärd

Medverkande: Eva-Lis Sirén, förbundsordförande Lärarförbundet, och Ann-Marie Lindgren, utredare Arbetarrörelsens Tankesmedja. Samtalsledare: Gertrud Åström.

Eleverna har blivit kunder på en ny kvasimarknad där privata skolor har fri etableringsrätt och där kommunala skolor säljs eller läggs ned till förmån för nya privata skolor. Fyra utbildningskoncerner dominerar och gör stora vinster. Skolan kallas nu ”en framtida exportindustri”.
Vad händer med samhällets mål om en god och livärdig skola för alla?  Vilka är privatiseringens konsekvenser för demokrati, kvalitet och pedagogik, segregation, arbetsmiljö och samhällets kostnader? Vad ska statens och kommunernas ansvar vara?

Tankar om bildning, skolsyn och en skola för alla

Tid: Tisdag 26 januari kl 18.00-20.30
Plats: Stockholm, ABF-huset, Sveavägen 41
Arrangör: Nätverket för Gemensam Välfärd

Bengt Göransson, fd kultur-, och utbildningsminister, och Lennart Grosin, docent i pedagogik vid Stockholms Universitet, inleder kvällens öppna diskussion om framtidens skola.

Läs mer här.

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

När Sverige sände militär trupp till Afghanistan 2002 var alla riksdagspartier överens. De antiimperialister som ansåg att sändandet av trupp var ett stöd till USA: s imperialistiska kolonialkrig mot Afghanistan hade svårt att nå ut med sin kritik. En av orsakerna att opinionen mot svensk trupp var svag var att svenskarna var placerade i en lugn del av Afghanistan och därför inte deltog i strid. Jag minns att jag uppfattades som extrem av många när jag sa att Sverige deltog i ett imperialistiskt rövarkrig för att hjälpa USA att få kontroll över oljan. Nu när massmedia har uppmärksammat att svenska soldater skjuter mot afghaner för att döda dem är det fler som förstår att de svenska soldaterna deltar i ett krig.

I oktober 2009 visade en opinionsundersökning att majoriteten 37 procent var emot svenska soldater i Afghanistan, 34 procent var för och 29 procent svarade vet ej.

Sedan några år har Vänsterpartiet svängt och de är nu det enda riksdagsparti som är emot att sända trupp till Afghanistan. Den 19 november 2009 röstade alla riksdagspartier utom Vänsterpartiet för att de svenska trupperna i Afghanistan skulle utökas till 885 soldater. Jag kan tänka mig att rösta på Vänsterpartiet för det vore ett steg åt fel håll om det inte finns några krigsmotståndare i riksdagen efter valet. Men samtidigt så litar jag inte på att Vänsterpartiet orkar hålla fast vid sin linje för det kostar på att stå ensam.

Att Vänsterpartiet är vacklande krigsmotståndare gör det utomparlamentariska opinionsarbetet ännu viktigare. Nu när valet närmar sig bör det vara möjligt att stärka opinionsarbetet. Nu går kriget in på sitt nionde år, inget har blivet bättre och det finns inga tecken på att det kommer att bli bättre. Om vi kan bidra till att de svenska trupperna tas hem så har vi bidraget till att kriget tar slut och Afghanerna får en chans att lösa sina problem och bygga upp sitt land.

Du kan läsa mer om solidaritetsarbetet med Afghanistan om du klickar här.

Bengt-Olof Lindbergh

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Smärtan gör lägenheten

till ett fängelse.

Jag kämpar

för att hålla ihop mig.

Min kraft sinar.

Jag ringer 112

en kvinna med vänlig röst

säger att de kan skicka en ambulans

om jag inte står ut.

På sjukhuset kan jag få morfin

och sedan vänta

till smärtan går över.

Samtalet har gjort smärtan hanterbar.

Jag samlar ihop mig

och tänker:

smärtan kommer att gå över

jag kan få morfin

om jag inte står ut

smärtan kommer  att gå över

jag kan få morfin

om jag inte står ut.

Bengt-Olof Lindbergh

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)