Alla inlägg under februari 2010

Av NAT:s redaktion - 25 februari 2010 12:57

17 mars

klockan 14-15

Sergelstorg, Stockholm

Talare:

Per Bardh, LOs avtalssekreterare

Johan Lindholm, Byggettans ordförande

Arrangör:

Transportarbetarförbundet, Byggnadsarbetarförbundet med flera.


(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

ANNONS
Av NAT:s redaktion - 24 februari 2010 15:51

Idag pågår tre slag om anställningstryggheten

1. Ja till fasta jobb – nej till bemanningsföretag
Abu Garcia, Marabou, Lagena, Urban Outfitters, Ålö, EuroMaint…… Listan kan göras lång på arbetsplatser där den fasta personalen bytts ut mot bemanningsföretag. Sakta men säker pågår det omfördelning från fasta arbeten till osäkrare bemanningsjobb, där sysselsättningsgrad, lön och arbetstider är omöjliga att förutsäga från en dag till en annan. Bemanningsbranschen prisas för att den skapat 60 000 ”nya” jobb. Men inga nya jobb har skapats. Det är 60 000 jobb som annars skulle ha varit kvar i de företag som nu hyr in istället.

 

2. Ja till fasta jobb – nej till daglöneri
Över 700 000 är idag visstidsanställda. Detta är ett gissel för många kvinnor inom kommun och landsting och en bromskloss för ungdomar som vill etablera sig i yrkeslivet.
Var tredje anställd i omsorgen går på tidsbestämda anställningskontrakt och 60% av alla unga arbetare, mellan 16-24 år, står utan de grundläggande rättigheter som en fast anställning innebär. 2003 gick för första gången visstidsanställningar om fasta anställningar som den vanligaste anställningsformen för unga arbetare. Sakta men säkert sker en förskjutning från fasta arbeten till tidsbegränsade påhugg.
 

3. Ja till fasta jobb – på heltid
Att kunna leva på sin anställning är ofta förknippat med möjligheten att kunna arbeta heltid. Ofrivillig deltid förkrymper människors förmåga att försörja sig själva. I värsta fall blir man beroende av föräldrar, partner eller försörjningsstöd. Särskilt hårt slår deltidsanställningarna mot kvinnliga arbetare, varav hela 45% har en anställning som underskrider heltidsmåttet. Ungefär 200 000 arbetstagare arbetar idag ofrivillig deltid. Av dessa är 150 000 kvinnor. Heltid ska vara en rättighet – deltid en möjlighet.

Det är heller inte ovanligt att de som idag har svagast ställning på arbetsmarknaden är visstidsanställd på deltid i ett bemanningsföretag. Särskilt utnyttjas papperslösa flyktingar som helt saknar rättigheter.
Motståndet mot denna utveckling växer. I december 2009 gjorde LO-förbunden SEKO, Byggnads, Fastighets, Elektrikerna, Transport och Målarna en opinionsundersökning där 8 av 10 LO-medlemmar ville att förbunden skulle ta konflikt för att förhindra att företag ska säga upp personal och ta in arbetskraft via bemanningsföretag istället.
Den myt som sprids om den nya, ”flexibla” arbetsmarknaden skulle vara något folk gillar, motbevisas bl a av Akademikerförbundet SSR:s undersökning som visar att 97% av alla arbetare vill ha fasta jobb (tillsvidareanställning). Följaktligen är det bara 3% som självmant väljer andra anställningsformer.

Det är dags att ta denna opinion på allvar. Det är dags att åter ta kamp!
Undertecknade av detta upprop kräver:
 

Regler vid inhyrning av arbetskraft
Avtalen ska innehålla strikta regler som förstärker det fackliga inflytandet vid inhyrning och stoppar arbetsgivarens möjlighet att kringgå lagen om anställningsskydd genom att använda inhyrd arbetskraft istället för personer som har företrä- desrätt enligt lagen. På sikt måste förbudet mot privat arbetsförmedling återinföras.
 

Fast anställning ska vara norm
Begränsa andelen visstidsanställda och inhyrd personal till förmån för fler tillsvidareanställda i företagen, detta genom att begränsa andelen icke tillsvidareanställda till högst 10% per arbetsplats.
 

Trygga anställningar
Många har idag en otrygg ställning på arbetsmarknaden genom att de bara erbjuds tidsbegränsade anställningar med försvagat anställningsskydd. Detta gäller i särskilt hög grad ungdomar. Avtalen ska innehålla regler som förstärker anställdas rätt till tillsvidareanställning och som stoppar ett slentrianmässigt användande av tidsbegränsade anställningar.
 

Ingen lönedumpning
Riv upp Lavaldomen. Alla arbetstagare, oavsett nationalitet, ska ha rätt till de fackligt reglerade villkor vi utverkat för våra arbetsplatser. Vi säger nej till lönedumpning.
 

Rätt till heltid
Många kvinnor i arbetaryrken jobbar idag ofrivillig deltid. Avtalen ska stärka löntagarnas rätt till heltid vid nyanställning liksom för arbetstagare som är anställda på deltid.

Initiativtagare:

Patrik Olofsson, ordförande Handels klubb 717, Lagena Distribution AB, Jordbro

Hans Andersson, ordförande IF Metall klubb Ålö Maskiner, Umeå

Fackligt stöd till uppropet kan meddelas till:

rcmail.command('compose','lagerarbetare@gmail.com'
<br ></a><br ></a><br ></a>,this)" href="mailto:lagerarbetare@gmail.com">lagerarbetare@gmail.com


Mer information finns på: här


(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

 

ANNONS
Av NAT:s redaktion - 20 februari 2010 20:52



Lavaldomen och EU:s utstationeringsdirektiv visar att EU är ett allvarligt hot mot den svenska arbetsmarknadsmodellen med konflikträtt och kollektivavtal, eller med andra ord ett grundskott mot de landvinningar som svensk fackföreningsrörelse gjort de senaste hundra åren.


Lissabonfördraget, den nya EU-grundlagen, innebär inget skydd för de fackliga rättigheterna såsom det hävdas från LO-ledningen och andra EU-entusiaster. Tvärtom så innebär Lissabonfördraget i praktiken att Lavaldomen och andra antifackliga EU-domar grundlagsfästs, dvs. de blir cementerade och opåverkbara för politiska beslutsfattare.


Och, som vanligt i EU-sammanhang, det kommer mera. Riksdagen har införlivat EU:s tjänstedirektiv i svensk lagstiftning, vilket medför att låglönekonkurrensen kommer att breda ut sig än mer. Regeringen har tillsatt en utredning med uppdrag att föreslå hur EU:s bemanningdirektiv ska implementeras i svensk lagstiftning. EU-kommissionen planerar ett säsongsarbetardirektiv som enligt LO:s Wanja Lundby-Wedin öppnar för ”en total avreglering av arbetsmarknaden”.


För att bjuda motstånd mot denna förödande utveckling har Folkrörelsen Nej till EU inititerat ett tvärfackligt nätverk, Folkrörelsen Nej till EU:s Fackliga Nätverk. Det är öppet för dig som är fackligt aktiv [eller bara medlem] och EU-kritisk. Det kostar ingenting och du behöver inte vara medlem i Folkrörelsen Nej till EU [men det är inget hinder].


Nätverkets syfte är utbyte av information, kunskapsuppbyggnad samt att anordna och samordna olika aktiviteter. Nätverket har startat som en mejlgrupp för informationsspridning och med att producera ett digitalt nyhetsbrev. Det kommer också att beredas utrymme för nätverket på hemsidan www.nejtilleu.se. Efterhand avser vi att anordna seminarier, hearingar, studiecirklar etc. Nätverket avser också att etablera kontakt och samarbete med andra fackligt inriktade EU-kritiska organisationer, såsom Fagbevaegelsen Mod Unionen i Danmark, Trade Unionists Against the EU Constitution i England och Nei til EU:s Faglig utvalg i Norge.


Nätverket administreras av Gösta Torstensson, Folkrörelsen Nej till EU [och passiv medlem i Kommunal]. Du som vill bli med i nätverket mejlar gosta.torstensson@nejtilleu.se.


Eva Anderzon, Kommunalarbetareförbundet
Jan-Erik Gustafsson, Fackförbundet ST
Jannika Fahlander, Handelsanställdas Förbund
Jannis Konstantis, Fackförbundet Seko
Kent Wahlberg, Livsmedelsarbetareförbundet
Maria Pohn, Vårdförbundet
Mats Norrstad, Lärarförbundet
Jonny Widstrand, Fackförbundet Unionen
Minna Pyykölä, Journalistförbundet
Patrik Ljunggren, Transportarbetareförbundet
Peter Lilja, Industrifacket Metall
Rolf Axelsson, Hamnarbetarförbundet
Magnus Renman, Fackförbundet GS
Lars Lundberg, Byggnadsarbetarförbundet


(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Av NAT:s redaktion - 17 februari 2010 15:50



   


Regeringens lagförslag efter Lavaldomen öppnar för lönedumpning och illojal konkurrens. Om vi inte lyckas stoppa förslaget nu kommer vi, om vi vinner valet, att riva upp lagen, skriver Sven-Erik Österberg (s), Josefin Brink (v) och Ulf Holm (mp), i en debattartikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt (8 februari).


Det är utmärkt att de rödgröna oppositionspartierna vill stoppa Littorins antifackliga lagförslag alternativt lovar att riva upp Lex Laval om de vinner valet i höst.
Men samtidigt är det viktigt att klargöra att huvudproblemet inte är Lavalpropositionen utan Lavaldomen som sådan. I den har EU-domstolen underkänt den fackliga blockaden mot ett skolbygge i Vaxholm som syftade till att upprätthålla principen om lika lön för lika arbete, grundbulten i den svenska kollektivavtalsmodellen, stick i stäv mot de löften som EU-förespråkarna dyrt och heligt utfäste inför folkomröstningen 1994.


Som en följd av EU-domstolens avgörande i Lavalmålet föreslår arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin och den borgerliga regeringen att facket inte får tvinga gästande företag att betala samma löner och villkor som svenska löntagare har. Det blir endast tillåtet att kräva minimilön och vissa andra minimivillkor. Kan det utländska företaget visa, genom ett kollektivavtal eller lagstiftad minimilön i hemlandet, att minimikraven uppfylls har facket inte rätt att kräva kollektivavtal eller vidta konfliktåtgärder. Det betyder att regeringen i praktiken föreslår att Lex Britannia, som ger facken konflikträtt för att tvinga fram svenska kollektivavtal, ska avskaffas.


Huruvida Littorin och den borgerliga regeringen går längre än vad Lavaldomen kräver, såsom den rödgröna oppositionen hävdar, kan diskuteras. Men det kan också vara så att Lavalpropositionen inte går tillräckligt långt för att uppfylla de krav Lavaldomen ställer. Till exempel är det osäkert om EU-domstolen kommer att godta kollektivavtalsreglerade minimilöner, såsom Littorin föreslår, eller om det krävs någon form av lagstiftade minimilöner, såsom Svenskt Näringsliv i vart fall vill utreda.


Det vet vi inte säkert förrän EU-byråkratin i framtida Lavaldomar avgör vad som de anser vara gångbart. Såtillvida ger Lavaldomen ett otvetydigt svar; det är inte den svenska regeringen och riksdagen som bestämmer över arbetsmarknaden, om löntagare får strejka eller blockera en arbetsplats. Det gör EU, ytterst EU-kommissionen och EU-domstolen.


Sven-Erik Österberg, Josefin Brink och Ulf Holm skriver att regeringens lagförslag går ”längre än vad som kan motiveras av EU-domstolens dom”. Hur långt de själva vill gå framgår inte. De har tydligen inget gemensamt förslag. Men det går det inte att anpassa svensk lagstiftning efter Lavaldomen utan att det kostar någonting för den svenska fackföreningsrörelsen och den svenska kollektivavtalsmodellen.


Det finns heller inga garantier för att anpassningar av svensk lagstiftning som de rödgröna partierna enas om, förhindrar att en ny rättsprocess dras igång nästa gång ett svenskt fackförbund utlyser en blockad mot ett utländskt företag därför att EU-domstolen har tagit sig rätten att sätta ramarna för när och hur svenska fack får vidta stridsåtgärder. Denna domstolspraxis har i och med Lissabonfördragets ikraftträdande blivit grundlagsfäst.


Den rödgröna oppositionen vill att Sverige ska ratificera ILO:s konvention nummer 94 om arbetsklausuler i kontrakt där offentlig myndighet är part. Det är ett självklart krav, av såväl fackliga som demokratiska skäl. Konventionen antogs 1949, men Sverige beslutade 1950 att inte ratificera den. Beslutet stöddes av både arbetsgivare och arbetstagare och motiverades med att man ansåg att de intressen som konventionen tillvaratar redan garanterades av det svenska kollektivavtalssystemet.


Det fungerade innan Sverige gick med i EU.


I upphandlingsvillkoren för skolbygget i Vaxholm, som Lavaldomen gäller, fanns inget krav på att entreprenören skulle ha ett svenskt kollektivavtal. Vaxholms kommun hade följt de EU-stöpta reglerna för offentlig upphandling.


”Vi har gjort precis som man ska. Enligt lagen om offentlig upphandling ska vi ta det lägsta godtagbara anbudet när vi begär in offerter och det lägsta anbudet kom från det lettiska företaget. Alltså sa vi ja till det och vi kan ju inte rimligen begära kollektivavtal och ska inte heller göra det”, förklarade Gerd Johansson, som är kommunchef i Vaxholm. Kommunen är enligt lagen om offentlig upphandling (LOU), som är en implementering av EU:s direktiv om offentlig upphandling, skyldig att anlita den entreprenör som ger det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, enligt Kommunförbundets jurist Ellen Heldahl: ”EU:s fri rörlighet och lagen om offentlig upphandling tillåter inte krav på svenskt kollektivavtal, medan den svenska arbetsrätten gör det.” (Lag & Avtal 16/12 2004)


Mot bakgrund av Vaxholmskonflikten har regeringen lovat att undersöka om det är möjligt att all offentlig upphandling i Sverige ska förutsätta svenska kollektivavtal. Bengt Aglid, ställföreträdande enhetschef för Kommerskollegium och enheten för inre marknad, tror inte att detta är möjligt på grund av medlemskapet i EU: ”EU-rätten skulle förmodligen inte godkänna förslaget eftersom det har diskriminerande effekter.” (Entreprenören 4/2005)


Några månader efter Lavaldomen kom EU-domstolens avgörande i Rüffertmålet, där domstolen slog fast att den tyska delstaten Niedersachsen inte får kräva att företag som tilldelas offentliga kontrakt betalar sina arbetstagare lön enligt kollektivavtalet på orten. Utan att nämna konventionen (Tyskland har inte ratificerat den) underkände domstolen alltså i praktiken den princip som den bygger på.


Det har väckt frågan om de EU-länder som har ratificerat ILO-konventionen är förhindrade att tillämpa den.


Norge är en del av EU:s inre marknad genom det så kallade EES-avtalet. Det innebär att EU:s regelverk såsom utstationeringsdirektivet och EU-domstolens avgöranden när det till exempel gäller fri rörlighet för tjänsteföretag, gäller även Norge.


Norges regering har fått en så kallad öppningsskrivelse om ett eventuellt fördragsbrott från Eftas övervakningsorgan ESA [i praktiken EU-kommissionens förlängda arm i EES-länderna] på grund av en bestämmelse i föreskriften om löner och arbetsvillkor i offentliga kontrakt, som antagits med stöd av lagen om offentlig upphandling. Bestämmelse syftar till att uppfylla krav i ILO:s konvention nr 94 som Norge ratificerade 1996. ESA misstänker att den strider mot EU:s utstationeringsdirektiv, så som EU-domstolen tolkat det i Rüffertmålet.


Till sist vill de rödgröna oppositionspartierna att det ska införas ett socialt protokoll i EU på det att ”nya fall av löne- och villkorsdumpning omöjliggörs”. Ett utkast till ett sådant protokoll utarbetade Europafacket efter att Irland röstat nej till Lissabonfördraget i juni 2008. Inför den svenska ratificeringen av Lissabonfördraget i november samma år krävde delar av fackföreningsrörelsen, med Byggnads avdelningar i Stockholm, Göteborg och Södra Skåne i bräschen, att den svenska riksdagen skulle insistera på ett sådant rättsligt bindande protokoll eller ett juridiskt bindande undantag för Sverige, som villkor för att säga ja till Lissabonfördraget.


Men socialdemokraterna i riksdagen (inklusive Sven-Erik Österberg) vägrade att lyssna till kraven från fackföreningsrörelsen, med undantag för en handfull dissidenter som lade ned sina röster. Miljöpartiet och Vänsterpartiet stödde kravet på ett socialt protokoll och/eller nationellt undantag och röstade bland annat därför emot att riksdagen skulle godkänna Lissabonfördraget.


Vilken trovärdighet har det att socialdemokraterna efter detta svek mot fackföreningarna uttalar sig för ett socialt protokoll och kritiserar den borgerliga regeringen för att de inte gjorde något åt saken under det svenska ordförandeskapet? Om inte socialdemokraterna i förening med de borgerliga partierna röstade ja till Lissabonfördraget, hade socialdemokraterna av egen kraft eller tillsammans med de andra rödgröna oppositionspartierna kunnat tvinga regeringen Reinfeldt att begära en omförhandling av Lissabonfördraget på det att Europafackets förslag till socialt protokoll skulle bli en del av EU:s grundlag.


Om ett socialt protokoll typ Europafackets utkast skulle medföra ett skydd mot framtida Lavaldomar är det ingen som vet, men det skulle under alla omständigheter göra tillvaron krångligare för marknadsliberalerna i EU-kommissionen och EU-domstolen.


Vilka är förutsättningarna att få på plats ett sådant protokoll post Lissabonfördraget? Den första förutsättningen är en ny regeringskonferens och omförhandling av fördragen, vilket kräver ett enhälligt beslut av de 27 medlemsländernas regeringar. Den andra förutsättningen är att förhandlarna från samtliga medlemsländer under regeringskonferensen måste komma överens om att foga ett socialt protokoll till EU:s fördrag. Den tredje förutsättningen är att resultatet av denna omförhandling, dvs. de överenskomna fördragsändringarna, måste godkännas av samtliga parlament i de 27 EU-länderna.


Hur är stora är oddsen för ett sådant scenario? Ungefär som att Sverige i sommar vinner fotbolls-VM.


GÖSTA TORSTENSSON



 (Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Av NAT:s redaktion - 17 februari 2010 09:31


En majoritet av svenskarna stöder de svenska trupperna i Afghanistan. Enligt Rapport 17/2 så har stödet för trupperna ökat.


Oktober 2009 var 37 procent emot de svenska trupperna i Afghanistan och 34 procent för.


Februari 2010 är 48 procent för och 26 procent emot.


Att en majoritet stöder kriget är en utmaning för oss som är krigsmotståndare. Vi får tänka efter vilka argument och arbetsmetoder som behövs för att vända opinionen.


Bengt-Olof Lindbergh


 (Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Av NAT:s redaktion - 16 februari 2010 10:36



     



”Regeringens lagförslag öppnar för lönedumpning och illojal konkurrens. Om vi inte lyckas stoppa förslaget nu kommer vi, om vi vinner valet, att riva upp lagen, skriver Sven-Erik Österberg (s) Josefin Brink (V) och Ulf Holm (MP)”


Ovanstående citat är från Svenska Dagbladet, brännpunkt 8 februari. Det är bra att de rödgröna är emot Lavallagen. Det lagförslaget kom till så här: 2004 blockerade Byggnads och Elektrikerna ett skolbygge i Waxholm eftersom företaget Laval som byggde skolan vägrade att teckna svenska kollektivavtal. Konflikten avgjordes i EU-domstolen 2007. EU-domstolen dömde till fackets nackdel. Den 18 februari ska riksdagen besluta om lavallagen den lagen utgår från lavaldomen och ska reglera villkoren för utländsk arbetskraft i Sverige.


Representanterna för de rödgröna beskriver lagförslaget så här: De lagförslag som nu ligger på riksdagens bord, med anledning av lavaldomen i EG-domstolen, öppnar för lönedumpning och illojal konkurrens. Om lagförslaget genomförs innebär det historiska inskränkningar av fackets rätt att fritt förhandla och teckna kollektivavtal med utländska företag och rätten att använda stridsåtgärder för att få ett avtal till stånd (citat från brännpunktsartikeln).


Troligtvis så kommer Lavallagen att antas den 18 februari. De rödgrönas tydliga avståndstagande från Lavallagen medför att väljarna kan använda sin röst i riksdagsvalet 2010 för att stoppa lagen.


Att stoppa Lavallagen är ett steg åt rätt håll. Men oavsett om Lavallagen antas eller inte så är grundproblemet att EU-domstolen har rätt att besluta om svenska fackliga stridsåtgärder är lagliga eller inte. Därför är det viktigt att fortsätta skapa opinion för att Sverige ska lämna EU.


Bengt-Olof Lindbergh


(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)



Av NAT:s redaktion - 14 februari 2010 20:55

7 år av ockupation
Tal, sång och musik mot ockupationen

Lyssna till Malak Hamdan, Pierre Schori, Fria Proteatern, Peter Curman,
Melinda Kinnaman!

Den kände irakiske musikern och oud-mästaren Alaa Majeed spelar på arabisk luta.
Den irakiska musikgruppen The Sumer Music Group spelar och sjunger.

Tid: Lördagen 20 mars kl. 14.00
Plats: Aulan på Kungsholmens gymnasium


Arr: IrakSolidaritet, Teater Tribunalen, Teater Galeasen och ABF
Fullständigt program kommer.

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Av NAT:s redaktion - 14 februari 2010 15:29



Den 3 februari dömde Arbetsdomstolen till arbetsgivaren Liselott Lööf AB fördel i konflikten med sopgubbarna.


Ett hån mot avtalet, så kommenterar Transportarbetarförbundets ordförande Lars Lindgren domen.


Mer arbete ska ge mer lön.


Ett avtal är  ett avtal.


De två principerna har Transportarbetarförbundet hävdat i konflikten med Liselott Lööf AB. Men AD: s dom går helt emot de principerna. Enligt Transports hemsida innebär domen:


Att 7 transportmedlemmar tvingas göra valet: arbeta 20 procent mer för 1-6000 mindre i månaden – eller bli arbetslös.


Att arbetsgivaren kan ändra anställningsvillkoren under pågående avtalsperiod.


På ett fackmöte beslöt sopgubbarna i Stockholm att protestera mot domen genom att vägra övertidsarbete samt att följa arbetsmiljölagen till punkt och pricka.


Bengt-Olof Lindbergh


(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Presentation

Fråga mig

9 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28
<<< Februari 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Nya Arbetartidningen med Blogkeen
Följ Nya Arbetartidningen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se