Sedan mitten av 1980-talet har utvecklingen i Sverige gått åt fel håll, klasskillnaderna växer. Under 1980-talet ökade klasskillnaderna mellan arbetare och tjänstemän på grund av att lönerna för högavlönade ökade kraftigt. I början av 1990-talet ökade klasskillnaderna ytterligare när arbetslösheten ökade och den offentliga sektorns insatser minskade.

Den huvudsakliga förklaringen till att klasskillnaderna växer är att högern har fört en framgångsrik klasskamp sedan början av 1970-talet och att arbetarrörelsen och vänstern inte har förmått att stå emot högerns offensiv.

Eftersom klasskillnaderna har växt både under socialdemokratiska och borgliga regeringar så är det högst troligt att utvecklingen fortsätter åt fel håll oavsett om alliansen eller de rödgröna vinner valet. Dock kommer troligtvis utvecklingen åt fel håll gå saktare om de rödgröna vinner, det är ett av skällen till att jag kommer att rösta på Vänsterpartiet. Det enda som kan stoppa de växande klasskillnaderna är att arbetarklassen att börjar agera utifrån sina klassintressen. Nätverket Gemensam Välfärd driver några krav som är genomförbara inom det kapitalistiska samhällets rammar och som kan fungera vägledande:

Använd våra skattepengar till välfärd – Inte till vinster i privata företag.

Genomför offensiva miljöinvesteringar nu. (Använd den gemensamma sektorn till klimatomställning. Skapa nya arbeten inom jordbruk, förnybar energi, kollektivtrafik och energihushållning.)

Behåll våra gemensamma naturtillgångar i samhällets ägo.

Bengt-Olof Lindbergh

Källa: SCB: s rapport ”Välfärd och ofärd på 90-talet”.

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)