Alla inlägg under april 2010

Av NAT:s redaktion - 30 april 2010 11:22

Läs om Knut Carlqvists  här.


(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

ANNONS
Av NAT:s redaktion - 29 april 2010 09:55



Med 140 röster mot 135 beslöt den borgerliga majoriteten i riksdagen att godkänna Lex Laval, dvs. regeringens förslag till lagändringar med anledning av Lavaldomen.

Enligt Lex Laval, som trädde i kraft 15 april, kommer svenska fackförbund inte tillåtas tvinga gästande företag att betala samma löner och villkor som svenska löntagare har. Det blir endast tillåtet att kräva minimilön och vissa andra minimivillkor. Kan det utländska företaget visa, genom ett kollektivavtal, enskilda anställningsavtal eller lagstiftad minimilön i hemlandet, att minimikraven uppfylls har de svenska fackförbunden inte rätt att kräva kollektivavtal eller vidta konfliktåtgärder.

Lex Laval innebär ett dråpslag mot den svenska fackföreningsrörelsen och ett grundskott mot den svenska kollektivavtalsmodellen. Lex Laval röjer väg för låglönekonkurrens och utnyttjande av underbetald arbetskraft från andra EU-länder i Sverige. I förlängningen hotar detta alla löntagares löner och arbetsvillkor i Sverige.

Lex Laval visar att de löften svenska folket fick vid EU-inträdet om att den svenska arbetsrätten skulle förbli orörd var ingenting värda. Folkrörelsen Nej till EU kräver att regering och riksdag river upp den antifackliga Lex Laval och försvarar den svenska kollektivavtalsmodellen mot övermakten i Bryssel.


Försvara konflikträtten! Riv upp Lex Laval!



Enhälligt antaget av Folkrörelsen Nej till EU:s 15:e kongress i
Borås den 25 april 2010.


(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)


ANNONS
Av NAT:s redaktion - 27 april 2010 07:46



Din första strid

står mellan

misstro och tillit.


Segrar misstron

har Du ändå kvar

lite tillit.


Segrar tilliten 

har Du ändå kvar

lite misstro.


Bengt-Olof Lindbergh


(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)



Av NAT:s redaktion - 24 april 2010 15:48

EU:s krav i frihandelsförhandlingarna med Indien hotar produktionen av indiska kopior av livsviktig medicin.


Förhandlingarna om frihandelsavtalet mellan Indien och EU förs utan offentlig insyn och förhandlingsdokumenten är hemligstämplade. Trots det har Läkare utan gränser fått tag i ett utkast till avtal. Alexandra Heumber, politisk rådgivare vid Läkare utan gränsers kontor i Bryssel kommenterar utkastet så här:


Om det som står i avtalet blir antaget kommer det att medföra en dramatisk reduktion av tillgången till mediciner för människor med hiv, cancer och andra sjukdomar, både i Indien och andra utvecklingsländer.


Bengt-Olof Lindbergh


Källa: http://www.klassekampen.no/57425/article/item/null/-eu-truer-de-fattiges-apotek


 (Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Av NAT:s redaktion - 22 april 2010 22:49

Socialdemokraterna i Skåne beslutade på sin distriktskongress i helgen att arbeta för att de svenska trupperna tas hem från Afghanistan. Läs mer här.


(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Av NAT:s redaktion - 22 april 2010 20:14



Både de rödgröna och Alliansen är för privatisering av det gemensamt ägda. Skillnaden mellan blocken är i vilken takt det gemensamt ägda säljs ut. Det är en viktig skillnad, för ju mer som säljs ut ju svårare blir det att återta allt som sålts ut. Den skillnaden är en av orsakerna till att jag kommer att rösta på Vänsterpartiet för att bidra till att fälla den sittande regeringen.


När Alliansregeringen kom till makten 2006 presenterade den en lista på statliga bolag som den tänkte sälja. Målet var att sälja statliga bolag för 200 miljarder kronor fram till 2010. Även socialdemokratiska regeringar har sålt statliga bolag. De senaste 12 åren med socialdemokratiska regeringar såldes statliga bolag för 116 miljarder kronor.(Källa: Stat till salu, Bengt Rolfer, Premiss förlag, kapitel två.)


Vid socialdemokraternas senaste kongress antogs ett dokument med namnet Riktlinjer (det dokumentet kan läsas på socialdemokraternas hemsida) Avsnittet "Investeringsskydda medborgarnas pengar" börjar med en tydlig mening: "Gemensamma resurser tänkta för välfärdsverksamhet ska gå till välfärdsverksamhet." Nästa mening strider mot den första meningen:" Vi socialdemokrater kan aldrig acceptera att privata ägare tar ut vinster genom att göra avkall på kvaliteten i välfärden," Alla gemensamma resurser som är avsatta för välfärd behöver alltså inte gå till välfärd, gemensamma resurser kan gå till privata företag som håller en hög kvalitet. Senare kommer följande mening som säger att resurser som är avsatta för välfärd ska gå till välfärd:" Gemensamma resurser för välfärd ska gå till välfärd – inte till vinstuttag."


Dokumentet riktlinjer är så otydligt att vänstern inom socialdemokraterna kan säga att partiet är mot privatiseringar och högern inom partiet kan säga att partiet är för privatiseringar. Men om dokumentet tolkas med hänsyn till socialdemokraternas agerande i politiken så är det tydligt och klart att socialdemokraterna är för privatiseringar.


I riksdagsvalet är det alltså inte möjligt att rösta mot privatiseringar. Men det går att rösta för en långsammare privatisering.


Bengt-Olof Lindbergh


(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)


Av NAT:s redaktion - 21 april 2010 12:35



Visdom eller förtvivlan?


Jag väljer visdom.


Går det att välja?


Ja

nej

kanske inte

kanske.


Bengt-Olof Lindbergh


(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)






Av NAT:s redaktion - 20 april 2010 14:12



Tron Ögrim skrev under 2004 en artikel med titeln ”Kapitalismen skifter sjef, verdenshistoriske virkninger av at  Kina går forbi USA” Den är tryckt i Rödt nr 2/2005 (och i Nya Arbetartidningen nr 2/2005 – vår anm.). Det är drygt fem år sedan. Hur står sig artikeln vid ingången till det andra decenniet av det 21:a århundradet? Jag har tittat lite på det.


1. Kina går förbi USA


Under de närmaste åren kommer USA att ersättas som världens största ekonomi (mätt i det som den engelska världen kallar GDP PPP) av Kina.” ( GDP PPP= köpkraftsviktad BNP, ett mått att mäta ekonomier på genom att se vad man faktiskt får för pengarna i det enskilda landet.)


Det finns flera sätt att mäta detta på, men resultaten blir inte så väldigt olika. IMF hade följande uppställning 2008: (miljarder USA-dollar.) Räknat på det sättet är världens samlade GDP PPP 68 996 849, det vill säga att USA står för 20,7 procent och Kina för 11,5 procent.


Slutsats: Ögrim hade rätt.


2. USA:s situation nu (2004)


USA dominerar världen ekonomiskt. Störst finanskapital. Dollarn är världsvaluta. StörSt utlandsinvesteringar. Störst ekonomi mätt i GDP (PPP eller ”rådollar”). Ledande inom en del teknologiutveckling, bland annat datahårdvara och rymdteknologi. Den starkaste och mest internationellt slagkraftiga militärapparaten. Flest internationellt allierade, den starkaste makten i inflytande i exempelvis FN.”


Värdering: Sedan dess har vi upplevt en finnanskris som demonstrerade att USA är tungt skuldsatt och att det är Kina som står för en stor del av den skulden.


3.USA:s väg till världshegemoni


(Historisk genomgång. Inte något nytt tillfoga.)


4.Kinas situation nu (2004)


Utifrån Kinas nuvarande tillväxt (jag överser med den statistiska osäkerheten här), som har hållt i sig omkring 30 år (!), kommer Kina att gå förbi USA i GDP PPP inom 10-15 eller 20 år. Några spåmän gissar till och med på kortare perioder.”


Kommentar: Kina har en tillväxt på 9 procent per år. Om landet klarar att upprätthålla en sådan tillväxt i snitt i 7 år till, kommer Kina nå den nivå USA är på idag i GDP (PPP). Kina har lite över 20 procent av världens befolkning så när Kina når världsgenomsnittet i GDP (PPP) per capita, kommer över 20 procent av väldens ekonomi finnas i Kina. Och det är ungefär vid samma tidpunkt, runt 2016.


Och när Kina når Portugals nivå i GDP (PPP) per capita, det vill säga 21 848 USA-dollar (2008) något som inte är osannolikt på det hela taget, kommer Kinas ekonomi i dagens dollar vara dubbelt så stor som USA:s ekonomi är idag.


Slutsats: Det ser ut som om Ögrim får rätt.


5. Historiens största industrination


Kina har redan blivet världens största industrination, dominerar massproduktionen av alla slags industriprodukter från plastlock och leksaker till textilier och skor, och har utifrån det en enorm export som dominerar marknaderna över hela världen inklusive, Västeuropa och USA självt.”


Värdering: De fem år som har gått sedan Ögrim kom fram till sina uppgifter har bara stärkt detta ytterligare. Under 2009 ökade Kinas industriproduktion med 10,7 procent medan USA stod på stället still. Enligt World Steel Association blev 47 procent av världens råstål producerat i Kina 2009. I september 2009 rapporterade kinesiska myndigheter att landet hade blivit

väldens största energiproducent.


6. Kinesisk import dominerar råvarumarknaden


Kina har sedan 1990 (eller kanske sedan 1980) förvandlats från en ekonomi som i stort sett var självförsörjande på råvaror (exempelvis olja) till en stat som i ständigt ökande utsträckning  måste importera råvaror – och strategiskt även mat. Här ligger Kina i nivå med USA (en ekonomi som Kina liknar på många sätt, bland annat på så sätt att både USA och Kina måste importera trots stora inhemska resurser), Japan och Västeuropa (och kanske, nu när Indien snabbt industrialiseras, allteftersom Indien).”


Värdering: Kina sluter nu råvaruavtal över hela världen, inte minst i Afrika. Kina lade det bästa budet på det största oljefältet i Nigeria 2009, och har gjort motsvarande i Angola, DR Kongo och Sudan. Kina köper upp lantbruksjord i stora delar i Afrika för att föda sin egen befolkning.


7. Kinas transportbehov


Det enorma transportbehovet gör att Rotterdam (som från och med 1962 passerade New York som världens största hamn) under 2004 kommer att passeras av Singapore och under 2005 av Shanghai. 6 av världens 10 största hamnar finns nu ligger i Kina!(Ingen av dem ligger i USA.) Den kinesiska varuimporten spränger nu Europas hamnar och leder till stora köer. Det får Kina som fruktar både flaskhalsar och till exempel en ny stängning av Suezkanalen eller problem i Malackasundet till att undersöka projekt som den fantastiska idén om världens största järnvägsprojekt Urumchi- Narvik + mer ”moderata” projekt som järnväg till Tibet, oljeledning genom Burma och så vidare.”


Kommentar: Sedan Ögrim skrev detta har även en sjunde hamn kommit in på listan över de tio största hamnarna, och från 2004 till 2007 har de kinesiska hamnarna ökat sin samlade transportmängd med över 50 procent, medan Rotterdam har ökat med 14 procent. Hösten 2009 köpte Kina hamnrättigheterna i Pireus i Grekland för 35 år, för att kunna köra kinesiska varor i containrar rätt in på den europeiska marknaden utan längre väntetid.


Projektet Urumchi-Narvik är inte mer fantastiskt än att den norska regeringen värderar det som intressant.


När det gäller järnväg, så bygger Kina så många höghastighetstågbanor att snart (2012) kommer mer än halvparten av världens höghastighetskilometrar att ligga i Kina. Innan 2020 ska 50 000 kilometer järnväg kunna ta höghastighetståg. Och tågen slår franska TGV med topphastigheter över 400 km/timmen.


Värdering: Kommentar överflödig.


8. Kina lägger om till högteknologisk export


Medan Kina för 20 år sedan inte hade högteknologisk export, är Kina nu världens största elektronikproducent efter Japan. 50 procent av alla kameror och 25 procent av alla kylskåp tillverkas i Kina. Ett kinesiskt monopol är världens största producent av teveapparater, i Kina och utomlands.”


Kommentar: I volym har Kina redan gått förbi Japan. Men nu läggs tonvikten på högre kvalitet och mer avancerade produkter.  Under 2008 var värdet av Kinas IKT-industri 6 300 miljarder yuan, cirka 1000 miljarder dollar. Kina använder sitt enorma valutaöverskott till att köpa teknologiföretag utomlands. Fuji, Canon, Samsung och så vidare har alla flyttat väsentliga delar av kameraproduktionen till Kina.


Värdering: ”Vi är där allaredan” som Jagland skulle ha sagt.


9. Asien och datarevolutionen


Internationellt finns det tre centra  för den sociala datarevolutionen ( definierad som en stor reorganisering av ekonomin genom massanvändning av datateknologi, inklusive kommunikation)

  • Nordamerika
  • Europa, särskilt Skandinavien och Nordeuropa
  • De högt utvecklade delarna av Ostasien ( inklusive Singapore och Australien/Nya Zeeland)

Dessa tre områden är asymmetriska. USA ligger först i hårdvaruutvecklingen och utvecklingen av stora dataföretag. Nordeuropa och Skandinavien har varit ett centrum för utvecklingen av socialt användande av datanätet, som Internetbank och så vidare, och för mobiltelefon (inklusive SMS). Ostasien har bland annat störst bredbandstäthet för internetanvändning i hemmen (Sydkorea), det mest avancerade internetmobiltelefonisystemet (IMode, Japan), och har blivit de största chipsproducenterna i världen. Totalt är antalet internetanvändare i världen troligtvis drygt en miljard, mobilanvändare kanske över 1,5, kanske över 2 miljarder.”


Se kommentaren till nästa punkt.


10. Kina, Internet, mobiltelefoni


Kina är nu världens största mobiltelefoniland mätt i antalet linjer (kanske 350 miljoner)…( USA har under 200 miljoner).


Kina är världens näst största Internetland med uppskattningsvis 120 miljoner användare (USA har kanske 180 - 200 miljoner användare). Kinesiska är världens näst största internetspråk, kanske 15 procent av Internet (engelska är världens största, 25-30 procent). Med den nuvarande tillväxttakten kommer Kina att passera USA som Internets största land och språk.”


Kommentar: Wikipedia rapporterade i december 2009: Kina hade 384 miljoner internetanvändare och över 700 miljoner mobiltelefonanvändare.


Detta gick fortare än antaget.


11.Kina, USA och forskningskapplöpningen


Datarevolutionen, som är den andra stora omvälvningen inom kapitalismen för tillfället (övergången från industrikapitalism – industri är den viktigaste formen för konkret kapital – till datakapitalism - information, programvara och så vidare är den viktigaste formen av konkret kapital, och samhället reorganiseras i samspel med det) gör forskning allt viktigare för konkurrensen mellan de ledande ekonomiska makterna.

 

Enligt UNDP (d.v.s. FN:s globala utvecklingsprogram – vår anm.) 2004 SUH (Snabb och Ungefärlig Huvudräkning av Tron Ögrim – vår anm.) placerar sig USA, Kina och EU ungefär lika när det gäller det antal som UNDP definierar som forskare (grovt räknat 1 miljon i vardera). (Andra källor ger USA ett mycket större försprång.) (Andra stora ”forskarstater” enligt UNDP är Ryssland, Japan.)”


Kina har nu blivit USA:s huvudkonkurrent i forskningskapplöpningen…”


Kommentar: Jonathan Adams som har gjort en studie av Kinas vetenskapliga utveckling, skriver i New Scientist 6 januari 2010 mycket som bekräftar detta. Ett vanligt mått på forskning är publicerade artiklar. Adams skriver att Kina 1998 publicerade runt 20 000 artiklar, 2006 nådde landet 83 000 artiklar och hade passerat Japan, Tyskland och Storbritannien. 2009 publicerade Kina 120 000 artiklar, mot USA:s 350 000.Men tillväxttakten i Kinas vetenskapliga publicering är så stor som 500 procent på elva år, att det bara är en tidsfråga för när landet går förbi USA.


Adam avslutar med att det inte längre är frågan om Väst bör driva forskningssamarbete med Kina. Det är mer en fråga om vad vi har att erbjuda som kan göra Kina intresserad av att samarbeta med oss.


Tron Ögrim nämner även rymdforskning, en traditionell drivkraft i naturvetenskaplig forskning, och där har ju Obama nyligen skrinlagt USA:s månprogram på grund av den ekonomiska krisen, medan Kina har beslutat trappa upp sitt.


12. Yuan och dollar


Kina har nu de facto blivit en av de 3-4 viktigaste spelarna i världsekonomin, också när det gäller valuta


Kommentar: Kina hade i september 2009 utländska valutareserver på 2 272 miljarder USA-dollar. Nummer två på listan, Japan, hade 1019 miljarder USA-dollar och hela eurozonen hade 716 miljarder på tredje plats. Kina är den viktigaste spelaren på världsmarknaden. Kina är också USA: s störta utländska kreditgivare och hade 2009 över 23 procent av de amerikanska statsobligationerna på utländska händer, eller 739 miljarder USA-dollar.


13. En kinesisk ekonomisk krasch

Ögrim diskuterar möjligheten för en kinesisk ekonomisk krasch i de närmaste åren efter 2005 och kom fram till att det var troligt, men han avslutade:


Jag tror alltså att Kinas snabbare ekonomiska tillväxt än alla sina konkurrenters (inklusive USA:s ) kommer att fortsätta, oavsettom Kinas ekonomi kraschar de närmaste åren.”


Kommentar: Någon krasch har Kina ännu inte haft och själva finanskrisen och sammanbrott på några marknader ledde bara till att Kinas tillväxt en kort period gick ned ett par procentenheter för att så åter igen etablera sig på en nivå på cirka 10 procent, någonting som understryker Ögrims poäng.


14. Det kinesiska ekonomiska systemet


Jag anser att det inte råder någon tvivel om att Kina är ett imperialistiskt land, som Lenin definierade det i boken från 1916: Ett land där ekonomin domineras av stora kapitalistiska monopol, som exporterar kapital. (Staten, provinserna och militären dominerar många monopol, men samtidigt konkurrerar de med varandra både inom landet och internationellt.)

 

Kinesiska monopol konkurrerar intensivt med bland annat amerikanska om att få kontroll över råvaror, något som Lenin beskriver som typiskt. Eftersom ”gamla imperialister” redan etablerat sig där det är lättast, går kinesiskt kapital in i många av de fattigaste och mest instabila länderna i världen och i länder där USA inte vill etablera sig.” (Ögrim syftar på Lenins bok ”Imperialismen som kapitalismens högsta stadium” – vår anmärkning.)


Kommentar: Lenins poäng var att i imperialismens epok kommer ett stort överskott i den inhemska ekonomin systematiskt användas för att erövra marknader och resurser internationellt. Vi ser det med den norska petroekonomin, där oljefonden har gjort Norge till en stor finansiell imperialist, och vi ser det för all del i Kinas fall. Kina köper nu upp industrier och råvaror över hela världen. Landet har ett enormt kapital för att köpa vad de vill ha och har byggt upp finansiella instrument, bland annat flera olika investeringsfonder, som ska stå för sådana uppköp. Exempelvis har China Investment Corp. nyligen köpt in sig kraftigt i kanadensisk gruvindustri. Kinesiska monopolföretag köper också upp firmor utomlands, även i USA.


15. Kinesiska klasskillnader


Kina är ett mycket mer ojämlikt samhälle än Norge… och ojämlikheten i Kina ökar. …. Sätt nivån… till 10 000 USA-dollar PPP och vi får ”ett USA” – 260 000 000 – som lever på en ”polsk” genomsnittsnivå. … Kina har blivit världens tredje största bilmarknad, och marknaden domineras av lyxmodeller. Kina har startat massturism utomlands, och har sände ut 17 miljoner turister ut från Kina i år.”


Kommentar: Kina är nu (2009) världens största bilmarknad med en nybilförsälning på 13,6 miljoner under 2009. Och Kina är nu en större bilproducent än USA. Antalet utlandsturister var under 2009 cirka 45 miljoner.


På den andra sidan finns ’ett Nigeria’ (cirka130000000)  som lever på ’nigeriansk nivå’. 1000 USA-dollar PPP i snitt… I år uppger Kina för första gången på många år officiellt att antalet verkligt fattiga ökar trots uppgången i ekonomin.”


Kommentar: Jag har inte funnit några källor som stödjer påståendet att antalet fattiga i Kina ökar. Men Ögrim hade rätt i att det fanns ”ett Nigeria” av fattiga i Kina, och de finns särskilt på landsbygden och det är en stor övervikt av kvinnor och flickor bland dem. Den kapitalistiska utvecklingen i Kina har fört till enorma klyftor mellan fattig och rik. 1998 beräknade jag själv att en ung och nyutbildad lärling i ett högteknologiföretag kunde tjäna tjugo gånger så mycket som de fattiga, gamla människor bara några kvarter bort. Men CIA World Factbook rankar Kina på 56 plats på sin GINI-rankning, alltså i graden av ojämlikhet.


’Hur många verkligt stenrika som finns är svårt att uppskatta utifrån den information som jag har sett. En man som var från Hong Kongs handelskammare som var i Oslo tidigare i år, skröt med att det finns ’över 30 miljoner miljonärer i Kina, fler än i USA.’”


Kommentar: Jag har inte funnit någon täckning för att det kan vara över 30 miljoner miljonärer i Kina, men antalet är stort, och det växer. China Daily säger att antalet människor med en förmögenhet på 10 miljoner yuan är 825 000 år 2009 och 51 000 med en förmögenhet på över 100 miljoner yuan.


Tillsammans med omfattande korruption, väldig brutalitet i delar av industrin (exempelvis den enorma kolgruveindustrin) förklarar detta varför Kinas regering har grund till att frukta stor oro, kanske uppror och kaos, till exempel i samband med ekonomiska kriser och krig,”


Kommentar: Det pågår ständigt lokala uppror i Kina och några går så långt som till vapenanvändning. Några officiella siffror säger att det har varit över 200 000 tillfällen av oro under året. Vid ingången till 2009 varnade magasinet Outlook, som ges ut av Xinhua nyhetsbyrå, om att året kunde bli ett toppår för sociala konflikter.


16. Det kinesiska politiska systemet?


På försök kommer jag lägga mig till med en karaktäristik som jag såg komma ut från ett norskt forskarseminarium nyligen: En auktoritär diktaturstat med konfucianska drag.”


Kommentar: Det är väl väldigt många som vill säga något liknande.


17. Framtiden för Kina?


Kina kan (förutsatt att Kina inte drabbas av stora kriser) inom loppet av ett par decennier inte bara gå förbi USA utan även bli dominerande i de nya sektorerna i kraft av sin stora marknad, sina låga löner, och sin enorma, billiga forskarkapacitet.”


Kina som modern militärmakt kommer att kunna gå förbi USA, om inte förr så när GDP PPP passerar.”


Kommer de stora kinesiska utlandsinvesteringarna, transporterna, säkrandet av råvarorna och så vidare leda till en världsomspännande kinesisk utrikespolitik de närmaste 20 åren? Jag tror det.”


Kommentar: Med bakgrund av resultaten ovan, är detta ganska uppenbart. Den kinesiska tillväxten kommer inte att sluta nu, och Kina är i full fart med att bli både ekonomiskt, vetenskapligt och militärt dominerande. Och det kommer förmodligen att ske inom några årtionden.


18. Kina och USA – ”Det nya Sovjet”?


Kinas världsomspännande ekonomiska betydelse gör Kina till en mycket farligare konkurrent för USA-imperialismen inom ekonomin än Sovjet någonsin var.”


Kommentar: USA fick en chock då Sovjetunionen sände Sputnik i en omloppsbana runt jorden 1957. Det var en tydlig demonstration av att Sovjet låg långt framme inom rymdfart och raketteknologi. På samma sätt blev den sovjetiska vätebomben ett tecken på att USA: s dominans inte var entydig. Men Sovjet ödelade mycket för sig självt på en rad områden. Landet hade framstående forskningsmiljöer inom genetik, men det blev våldsamt och effektivt undertryckt i förbindelsen med Lysenkoaffären. Sovjet hade också avancerade miljöer inom cyberteknik, miljöer som hade förutsättningar att utveckla datateknologi på ett tidigt stadium, men deras arbeten blev förbjudna och stämplade som ”reaktionär pseudo-vetenskap” i perioden 1948-54. Därmed klarade politbyrån att förkrympa avancerade forskarmiljöer och sätta munkavel på ledande forskare.


I förhållande till Sovjetunionen är dagens Kina ultra-pragmatisk. Det är inte det att man förtrycker folk, för det sker som känt ständigt och jämt. Men man godtar forskning, teknologi och kapital varifrån det än kommer. Detta gör Kina långt mindre sårbart än det Sovjetunionen var, och det är en del av orsaken till att Kina har växt sig ekonomiskt starkt så fort.


19. Världskrig om 20?


Men det är en ’spådom om att konflikter mellan USA och Kina inte kan undvikas de närmaste 20 åren’ och att faran för att några sådana konflikter, i värsta fall, kan ”glida in i ” till och med ett tredje ”varmt” världskrig, inte kan uteslutas."


Kommentar: Spådomen om konflikter mellan USA och Kina kan inte kallas särskilt vågad. De pågår allaredan och det kommer nödvändigtvis att bli fler av dem. Det är lätt att se det fortsatta kriget i Afghanistan som en del av USA: s plan för att inringa Kina. Kina ser USA: s press på Iran som en indirekt press på Kina. Och de nya vapenavtalen mellan USA och Taiwan upplevs i alla fall i Kina som en aggression. Och det kommer mer, både för att Kina rycker fram, och för att en supermakt som USA inte kan ge sig utan kamp.


Obalansen mellan stormakterna leder ständigt till krig. Republikanska tankesmedjor har länge pratat om ett krig mot Kina som oundvikligt. Och USA har lika stor militär slagkraft som hela resten av världen tillsammans. Så möjligheterna finns där. Men det diskuteras om det inte är för sent. USA har använt det första decenniet av detta århundrade på att inte vinna krigen mot två fjärderangs militärmakter, nämligen Irak och Afghanistan. Hur kan man då föreställa sig att USA kommer att ha någon möjlighet att vinna militärt över Kina med 1,4 miljarder människor och världens största militärmakt, mätt i antalet soldater? Krigen i Irak och Afghanistan är i stor utsträckning finansierade med hjälp av lån från Kina, och har påfört USA en enorm skuld. Hur ska USA kunna finansiera ett krig mot världens snabbast växande ekonomi?


Jag tror att ett sånt krig är föga sannolikt, inte för att viljan inte finns, men därför att jag tvivlar på förmågan. Däremot kan vi gott komma till att se ”krig genom ombud” både i Afrika och Asien, krig där USA stödjer den ena sidan och Kina den andra i en kamp om hegemoni. Med Kinas snabba erövring av råvaror och marknader på andra kontinenter är detta till och med troligt, och särskilt om vi ser det i ett perspektiv på 10-20 år.


20. Kan något hindra att Kina går förbi USA?


Men Kina kanske aldrig går förbi USA?...

 

Poängen är att Kina redan har gått förbi USA på många områden, och månad för månad, halvår för halvår går förbi USA på nya områden. Kina är den enda verkligt likvärdiga rivalen till USA i världsekonomin nu. Detta har redan skett. Frågan bör alltså egentligen ställas: Kan något hindra Kina från att bli mycket starkare än USA?

 

Mitt personliga svar är att det säkert kan tänkas, men för mig verkar det inte troligt.”


Samlad kommentar:


Under 2004 var det inte alls alla som hade sett de tendenser som Ögrim pekar på i denna artikel. Under 1998 var jag på en resa i Kina tillsammans med Peter M. Johansen, och vi ddiskuterade det vi såg. Den slutsats vi drog är nedtecknad i ett häfte som jag skrev efteråt som heter ”Kina 1999 - quo vadis”:


Det viktiga idag är emellertid att konstatera att Kina redan är en ekonomisk och industriell jätte, och det är en jätte i full fart till att bli en gigant. Även med sjunkande tillväxt kommer Kina om 20 år ha större ekonomisk tyngd än USA. Det kommer att skapa grundläggande och bestående förändringar i världen. Förmodligen sitter det redan strateger i USA som fruktar ett rikt Kina mer än det fruktar Saddam.

 

Kina har skapat en modern industri och är i färd med att skapa en modern tjänsteproducerande sektor och en modern infrastruktur. Och Kina har börjat sikta mot toppen, inte mot en bra poängplats eller en plats bland de sex bästa. Kina har tagit sikte på första platsen och planerar för att bli där. Detta säger ingen i dagens Kina. Tvärtom är målen försiktigt satta. 2050 ska landet ha nått en god medelnivå, ungefär i linje med Australien. I sig självt är detta enormt. Om Kina når en ekonomisk nivå i linje med de femton rikaste länderna i världen, kommer Kina vara den enda dominerande ekonomiska makten i världen i kraft av sitt enorma befolkningsantal. Denna typ av prognoser är mycket tveksamma, eftersom t.o.m små förändringar i tillväxttakten kommer att slå igenom enormt över så många år. Men för att fortsätta sifferleken lite till: Australien har idag en BNP per capita som är ¾ av USA: s. Om Kina 2050 når 75 procent av USA: s nivå 2050, kommer landets totala BNP vara cirka 7 gånger USA: s! Man kan ju bara föreställa sig vad ett sådant ekonomiskt jordskred kommer att betyda i geopolitiska sammanhang.

 

Det som följer av ett sådant mål är att om Kina som helhet skulle nå detta mål 2050, kommer självklart delar av Kina ligga långt före. Shanghai, Guangzhou, Hongkong och kanske andra kraftcentra kommer att vara internationella tyngdpunkter inom kultur, politik och ekonomi. Allaredan långt dessförinnan, kanske under det första decenniet av tjugohundratalet kommer Kina börja att köpa upp de bästa forskarna i världen, så som USA gjort tidigare. Kompetensflykten kommer att vändas, med de konsekvenser som det kommer att få. Kom bara ihåg vad USA har att tacka sina invandrade intellektuella. Om det 20:e århundradet blev det amerikanska århundradet, är det mycket troligt att det 21:e århundradet blir det kinesiska århundradet. Man behöver inte acceptera den kinesiska prognosen för att se detta. Även om landet inte skulle lyckas med att nå längre upp än till världsgenomsnittet, så blir det en ekonomisk jordbävning. För det innebär i så fall att Kina kommer att öka från 10 procent av världens BNP idag till 23 procent. Med varje slags mått mätt blir det en ekonomisk gigant.”


Fem år senare beskriver Tron Ögrim den här utvecklingen mer i detalj, och drar samma slutsatser. När jag tittar på all tillgänglig statistik ytterligare fem år senare kan jag bara slå fast att Ögrim hade rätt och Johansen och jag hade rätt. Kina har blivit en gigant som utmanar USA på alla områden. De långsiktiga effekterna av detta har vi bara såvitt börjat skymta.


Pål Steigan

Tolfta 14. februari 2010


Översättning: Bengt-Olof Lindbergh


Den norska originalversionen publicerades den 8/3 i denna blogg.


(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)







Presentation

Fråga mig

9 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21 22
23
24
25
26
27
28
29 30
<<< April 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Nya Arbetartidningen med Blogkeen
Följ Nya Arbetartidningen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se