I Aktuellt – den 4 maj klockan 21 – kommenterar Jonas Sjöstedt, som kandiderar till riksdagen för Vänsterpartiet, de rödgrönas skuggbudget. Han säger så här:

”Men en sak oroar mig – mitt i glädjen över en bra budget. Och det är att vi inte orkar höja skatterna nästan någonting. Och det jag fruktar är att vi om några år kommer att se att pengarna inte kommer att räka för att höja sysselsättningen och förbättra välfärden. Det har skett enorma skattesänkningar under alliansåren men det är väldigt lite av det som tas tillbaka. Och jag tycker att man kunnat ta tillbaka något mer främst från dem med höga inkomster.”

Jag delar Jonas Sjöstedts oro över de rödgrönas skattepolitik. Men jag håller inte med honom om att skuggbudgeten som helhet är bra. Men jag anser att den innehåller några bra delar, som exempelvis: Sänkning av pensionärernas skatt. Mindre pengar till krigsmakten. Sänkt skatt för föräldralediga, sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer. Höjd skatt på tobak och alkohol. Höjd ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringarna. Höjd koldioxidskatt.

Om de rödgröna vinner valet så kommer skuggbudgeten att styra inriktningen. Då kan inte Vänsterpartiet gå i spetsen för att skatterna höjs för att bevara och utveckla välfärden. (Självklart ska de höjda skatterna tas ut enligt bärkraft, de som har mycket ska betala mer.)

Jag anser att de hade varit bättre om Vänsterpartiet ställt upp i valet som ett självständigt parti. I riksdagen hade de sedan kunnat stoppa bildandet av en borgligregering genom att ge sitt stöd till bildandet av en socialdemokratisk regering. Sedan hade de kunnat fungera som en vänsterkraft genom att rösta nej till alla förslag missgynnar arbetarklassen och miljön och ja till alla förslag som gynnar arbetarklassen och miljön.

Bengt-Olof Lindbergh

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)