Enligt en artikel i Flamman (nummer 11) arbetar Vänsterpartiet för en flygförbudszon över Libyen med tydligt FN-mandat. Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson Hans Linde motiverar flygförbudszonen med att oppositionen i Libyen vill ha en flygförbudszon. Och att omvärlden är skyldig att agera när Gaddafi sätter in stridsflyg mot den egna befolkningen.

Jag har ännu inte läst, diskuterat och tänkt klart om hur vänstern ska förhålla sig till inbördeskriget i Libyen. Men jag har två invändningar mot Vänsterpartiets linje.

Ordet flygförbudszon låter bra. Det låter som ett skydd. Men för att upprätta en flygförbudszon måste luftvärn, flygplatser och militäranläggningar slås ut. Det kan inte ske utan civila offer. Dessutom kan flygförbudszonen ge Gaddafi stöd från dem som inte vill ha utländsk inblandning i inbördeskriget. De som är för en flygförbudszon bör studera resultatet av USA:s flygförbudszon över Irak  från 1991 till 2003.

Hur kan Vänsterpartiet vara så säker på att oppositionen vill ha en flygförbudszon? I artikeln i Flamman står det inget om Nationella rådet i Libyen. Men troligtvis är det den organisation Hans Linde syftar på när han säger att oppositionen vill ha en flygförbudszon. Den 10 mars var Frankrike först med att erkänna Nationella rådet som legitima företrädare för Libyen. Frankrike har försökt att få andra EU-länder att följa Frankrikes beslut. En av faktorerna bakom Frankrikes agerande är att de vill ha kontroll över Libyen.

Bengt-Olof Lindbergh

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)