Alla inlägg under juni 2011

Av NAT:s redaktion - 30 juni 2011 18:51

Den 15 juni 2011 publicerade Svenska dagbladet en recension av Pierre Broués nyutgivna biografi om Trotskij.[1] Den som skrivit recensionen var Lunda-akademikern Svante Nordin. Vid en liten närmare läsning visade det sig att artikeln var riktigt usel på flera sätt, inte minst vad gäller historiska fakta. Idéhistorikern Nordin visade sig bl a vara utomordentligt slarvig när det gällde fakta. Undertecknad skrev följande insändare för att visa ett exempel på detta. SvD avböjde att publicera insändaren.[2]



För fler synpunkter och aspekter på Svante Nordins recension, se:

Anders Hagström: Pierre Broués Trotskijbiografi rätar ut frågetecken

François Furet: Trotskijs storhet

 

Insändaren till SvD:

Historisk pyttipanna

En professionell historiker bör inte handskas med historiska fakta som när man totar ihop en pyttipanna med de olika ingredienser som råkar finnas till hands. Ändå är det just det som Lunda-historikern Svante Nordin gör i sin understreckare ”Leo Trotskij skapade sin egen mördare” i SvD för ett tag sedan. Här ska jag ta upp ett exempel. Han skriver:


"När Lenin dog efter en utdragen sjukdom befann sig Trotskij på jakttur i Kaukasus och hade ådragit sig en släng av feber. Han övertygades av Stalin om att han inte skulle hinna hem till ledarens begravning. Genom att utebli missade han tillfället att framträda som en sannolik efterträdare. I sina memoarer skrev han om saken: 'Man kan förutse en revolution eller ett krig, men det är omöjligt att förutse konsekvenserna av en andjakt om hösten.'Det var flott formulerat, men givetvis alldeles felaktigt. Att exempelvis Stalin skulle ha begivit sig ut på andjakt när ledaren låg för döden och arvsfrågan befann sig i vågskålen är fullkomligt otänkbart. Episoden visar att Trotskij aldrig riktigt passade för toppositionen."


Det finns inte mycket som är korrekt i här. Jag nöjer mig dock med att peka på några av felaktigheterna. Men för att det hela ska bli begripligt bör allra först påpekas att Lenin dog 21 januari 1924:


1. Trotskij var inte på jakttur, utan på väg till badorten Suchumi i Georgien, efter ordination av läkare.

2. Andjakten som nämns och som Trotskij kommenterade ägde rum i oktober 1923 (vilket f ö framgår indirekt av citatet ”andjakt om hösten”).

3. Lenin låg inte på dödsbädden när Trotskij avreste till Georgien (18 januari), utan var på bättringsvägen efter en längre tids sjukdom. Så sent som 19 januari deltog Lenin i en jakttur i släde.

4. Lenin blev plötsligt, morgonen den 21 januari, sämre och dog samma kväll.


Detta betyder att Nordins scenario saknar stöd i verkligheten.


Martin Fahlgren

(Göteborg den 20/6)




[1] Pierre Broué, Trotskij – En biografi, Carlssons 2011

[2] Insändaren har därefter skickats till flera tidningar och webbplatser som kan ha intresse av att bekämpa historieförfalskningar.

Av NAT:s redaktion - 28 juni 2011 16:56


Asbjørn Wahl skriver i denna könika i Klassekampen om utvecklingen i Europa i kölvattnet av finanskrisen, där nya lagar ger mer makt till EU-kommissionen, stärker åtstramningspolitiken och griper in i lönebildningen och fackföreningsrörelsens fria förhandlingsrätt.


Läs hela artikeln här!


(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Av NAT:s redaktion - 26 juni 2011 22:00

I boken Välfärdsmyter granskar Daniel Ankarloo debatten om ålderschocken. Han börjar med att granska rapporten Ålderschocken, den bortglömda frågan, som publicerades 2002 av organisationen Pensionsforum. Så här definierar Ålderschocken, den bortglömda frågan problemet:


Snart kommer mer än hälften av befolkningen att bli äldre än 80 år. Med en genomsnittlig faktisk pensionsålder på drygt 60 år kommer de flesta att arbeta mindre än hälften av sina liv. Därmed är det lätt att inse att försörjningsbördan kommer att öka rejält för den krympande andel av befolkningen som fortfarande arbetar. (Välfärdsmyter, ETC-förlag, Daniel Ankarloo, sidan 68.)


Enligt Daniel Ankarloo passar det här sättet att beskriva problemet högern och arbetsgivarna. För det här sättet att beskriva problemet underlättar för högern att få stöd för krav som exempelvis: Lägre ingångslöner för ungdomar och invandrare. Högre pensionsålder.


Daniel Ankarloo kritiserar iden om att det är antalet pensionärer som skapar försörjningsbördan. Han tar som exempel att en familj med två barn inte nödvändigtvis har en högre försörjningsbörda än en familj med ett barn. Försörjningsbördan bestäms av familjens inkomst i förhållande till familjens utgifter. Om tvåbarnsfamiljen har större inkomster kan deras försörjningsbörda vara lägre än enbarnsfamiljens. Så här sammanfattar han sin syn på försörjningsbördan:


På samhällig nivå är frågan om försörjningsbördan likartad. Den måste räknas ut som relation mellan de samhälleliga utgifter som det ökade antalet äldre kommer att föra med sig och samhällets inkomster för att kunna bära denna ”börda” En försörjningskvot som i verkligheten mäter samhällsekonomins förmåga till att klara av försörjningsbördan av allt fler äldre ska alltså inte bestämmas som kvoten: antalet personer över 65 år/ personer 20-64 år, som SCB gör. Den relevanta försörjningsbördan ska beskrivas i kvoten: utgifter i kronor och ören för personer över 65 år/inkomster i kronor och ören för ”skattebetalarna” som finansierar. Det senare mäter vi för enkelhetens skull i BNP.” (Sidan 75.)


Enligt Daniel Ankarloo använder sig de som varnar för den ökade försörjningsbördan alltid påståenden som ” de äldre blir fler – de i arbetsför ålder minskar”. De redovisar inte inkomster och utgifter i kronor och ören.


Den ålderschock som det skrivs alarmistiskt om i massmedia är att antalet äldre än 85 år kommer att öka från 250 000 år 2020 till 420 000 äldre över 2035. Det är en ökning på 67 procent. Daniel Ankarloo visar att mellan 1990 och 2010 ökade antalet äldre över 85 år med 67 procent. 1990 fanns det 150 000 äldre över 85 år. 2010 finns det 250 000 äldre över 85 år. Daniel Ankarloo presenterar fakta om hur vi klarat av den 67 procentiga ökningen av äldre över 85 år mellan 1990 och 2010 samtidigt som:


# Sysselsättningsgraden har sänkts från 83 procent 1990 till 70,2 procent 2010. Under den här tiden kunde allt färre i arbete försörja allt fler i icke-arbete.

# Skattekvoten sänktes från 56 procent 1990 till 48 procent 2009. Under den tiden kunde skattekvoten alltså sänkas cirka åtta procentenheter. Under 1990 till 2009 drev inte det ökande antalet äldre upp skattekvoten.


En samhällsekonomi som klarar av en 67 procentig ökning av äldre över 85 år samtidigt som sysselsättningsgraden sjunker och skatterna sänks är en stark samhällsekonomi. Det visar att debatten om ålderschocken inte behöver vara alarmistisk.


Daniel Ankarloo använder den senaste budgetpropositionen bilaga 3 – PROP 2009/10:1 bilaga 3 – för att visa att vi har råd med äldrechocken. Enligt den så kan vi finansiera ålderschocken utan att arbeta mer och höja skatten.


Fördelen med Daniel Ankarloos bok är att den nyanserar debatten om ålderschocken. Den är ett viktigt bidrag till debatten om framtidens välfärd.


Bengt-Olof Lindbergh


(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)


Av NAT:s redaktion - 25 juni 2011 20:35


Finns det något samband mellan den arabiska våren, d.v.s.  massprotesterna i arabstaterna, och internetanvändningen i respektive land? Det har rapporterats i massmedia att Facebook, YouTube och andra sociala medier på internet har spelat stor roll när protesterna initierats.


Den genomsnittliga penetrationsgraden (d.v.s. andel internetanvändare i förhållande till befolkningen) i Afrika uppgår till 11,4 procent enligt Internet World Stats . Både Tunisien och Egypten ligger betydligt över det afrikanska genomsnittet med en penetrationsgrad på 33,9 respektive 24,5 procent. I Libyen uppgår penetrationsgraden till endast 5,4 procent. Algeriet har också låg penetrationsgrad, 13,4 procent. I Marocko, som har Afrikas högsta penetrationsgrad med 41,3 procent, har protesterna inte varit särskilt omfattande. Det tyder på att oppositionella strömningar har haft ett större manöverutrymme i Marocko än t.ex i Tunisien.


Om man studerar internetanvändningen i Mellanöstern, där det också har skett och sker lokala uppror, är heller inte bilden entydig. Bahrein, där upproret slogs ner, bl.a genom Saudi-Arabiens intervention, har en mycket hög penetrationsgrad, eller 53,5 procent. Jordanien, som endast upplevt smärre manifestationer, har en penetrationsgrad på 26,8 procent. Syrien och Jemen, där upprorsrörelsen är mycket omfattande, har en penetrationsgrad på 19,8 respektive 9,7 procent. Saudi-Arabien, som har en internetanvändning på 43,6 procent, har däremot varit relativt lugnt. Men det beror naturligtvis på att regimen utövar en rigorös kontroll och slår ner på varje revoltunge, om det så bara gäller kvinnor som vill köra bil.


Hög nivå på internetanvändningen i arabstaterna är ingen förutsättning för proteströrelserna i arabvärlden; däremot underlättar utbredningen av internet startandet av olika massprotester, eftersom det är ett sätt att initialt gå förbi censuren.


Rickard B. Thuresson


(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Av NAT:s redaktion - 18 juni 2011 15:02

Om man vill få en överblick över det aktuella läget i den internationella marxist-leninistiska rörelsen, bör man besöka Tjen folkets länksamling. Även Nya Arbetartidningen finns omnämnd.


(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)


Av NAT:s redaktion - 11 juni 2011 19:25

Bertil Lintner berättar i dag i Svenska Dagbladet att Kina har skaffat sitt första hangarfartyg. Det är egentligen ett sovjetiskt hangarfartyg (Varyag, av
Kusnetzov-klassen), som inte hann byggas färdigt före Sovjetunionens kollaps
1991.  Det blev kvar halvfärdigt i Ukraina och köptes in av en firma i Macao under förevändningen att det skulle användas som casino. Den som vill följa alla turer kan läsa Lintners artikel.

Men anskaffandet av hangarfartyget, som säkert inte befinner sig  i den teknologiska framkanten, visar ändå på Kinas stormaktsambitioner.  Det är bara stormakter, eller stater med regionala ambitioner, som bygger hangarfartyg som kan operera  på världens alla hav. När Sovjetunionen inledde sin militära upprustning på 60-talet, ingick självfallet uppbygget av en transocean flotta i dessa planer.  I dagsläget finns det i och för sig nio andra stater, vars militära stridskrafter har tillgång till hangarfartyg: Brasilien, Frankrike, Indien, Italien, Ryssland, Spanien, Storbritannien, Thailand och USA. USA har f.n elva hangarfartyg, medan övriga nämnda länder har tio tillsammans. Några länder förväntas skaffa hangarfartyg under de närmsta åren, exempelvis Australien, som bygger två och som beräknas vara klara 2012. Kina planerar också att bygga flera hangarfartyg, inledningsvis  på basis av Varyag.  Kina har helt andra ekonomiska resurser än Australien och de tidigare nämnda staterna, med undantag för USA. Därför kan vi säkert räkna med fler kinesiska hangarfartyg i framtiden.

Rickard B. Thuresson

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)


Av NAT:s redaktion - 9 juni 2011 16:17

 

Innan Socialisterna-Välfärdspartiet i Västervik skulle lägga sitt budgetförslag i kommunfullmäktige, tog de kontakt med Kommunalarbetarförbundet. De ställde frågan: Vilka förbättringar vill ni se i vården? Kommunal svarade: ” Det är ingen ide att vi önskar något. Vi har ändå inte råd. Vi måste ju spara.”


Ovanstående läser jag på sidan 17 i Daniel Ankarloos bok Välfärdsmyter. Om Kommunal i Västervik hade läst Daniel Ankarloos bok hade de kanske svarat: Vi vill utveckla välfärden genom att … Vi vill utveckla vårt arbete genom att …


Daniel Ankarloo är fil dr i ekonomisk historia och lektor i socialt arbete. I boken granskar han den etablerade ”sanningen” att vi har svårt att finansiera välfärden. Boken avslutas med en lathund där han förklarar de ekonomiska begrepp som han använder i texten.


Jag kommer att använda boken som en handbok. När jag exempelvis läser en alarmistisk artikel om ålderschocken som kommer när 1940-talisterna går i pension och blir en så tung försörjningsbörda att vi inte har råd med välfärd kommer jag återvända till Daniel Ankarloos bok.


Tyvärr så har förlaget ETC  inte tagit sitt ansvar för bokens form. Den faller isär redan vid första genomläsningen. Jag löste det problemet genom att riva ut alla sidor och limma om den själv.


Bengt-Olof Lindbergh


(Den här bloggen är knuten  till Nya Arbetartidningen.)



Av NAT:s redaktion - 5 juni 2011 02:02



1977 vann Left Front – med Indiens Kommunistiska Parti (Marxisterna), CPI(M) som ledande kraft- delstatsvalet i Västbengalen. 2011, efter 34 år av oavbrutet majoritetsstyre, förlorade Left Front valet. En av orsakerna till att kommunisterna höll makten i 34 år var att de genomförde en jordreform som gav jord till fattiga på landsbygden. 70 procent av Västbengalens befolkning på 91 miljoner bor på landsbygden.


Sedan slutet av 1990-talet har kommunisterna arbetat aktivt för att få företag att etablera sig i Västbengalen. Den politiken har lett till att CPI(M) kommit i konflikt med småbönder som blivit av med sin jord för att företag fått etablera sig på deras mark. Den allvarligaste konflikten var i Nandigram där ett indonesiskt kemiföretag etablerade sig. Sida vid sida med delstatspolisen angrep kommunisterna småbönder som försvarade sin mark. Att CPI(M) hamnat i konflikt med småbönderna är en av orsakerna till att de förlorade valet.


När polisen och CPI(M) angrep småbönderna, stred maoisterna på småböndernas sida. Maoisterna ser inte valnederlaget som en förlust för kommunismen, för de anser att CPI(M) inte är ett kommunistiskt parti.


Bengt-Olof Lindbergh


Källor:

http://www.flamman.se/sa-foll-indiens-roda-fasten

http://www.cpiml.org/pgs/ml_upd/vol14/14_22.html#a2


(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Presentation

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28
29
30
<<< Juni 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards