En av de närmaste dagarna utkommer hans senaste bok Sammenbruddet. Pål Steigans bok ges ut på Spartacus forlag. I den förbindelsen har han upprättat  en blogg i syfte att komplettera boken och anknyta den till aktuella händelser i världen.

Hans bok "En gång skall jorden bliva vår" har nyligen övertsatts till svenska och utkommit på Leopard förlag.

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Massakern i Norge är mer än en galen mans handling. Det var en politisk aktion, utförd av en terrorist som kallar sig kristen. Det skriver Knut Henning Thygesen i ett extra nummer av den norska tidskriften Rödt! , läs den här.

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

I västliga medier uppmärksammas sällan den arbetarkamp som är en viktig del av den egyptiska revolutionen. Här följer en kort rapport om en pågående konflikt.

Mer än 600 arbetare på järnvägsstationen i Tanta i Gharbiyaprovinsen i Nildeltat i norra Egypten har genomfört en andra protestdag. De kräver att deras bonus ska vara i nivå med deras kollegor som arbetar på långdistanståg.

Efter en liknande demonstration i går, samlades arbetarna kl 10 onsdag, blockerade järnvägsspåren och hamnade i slagsmål med arga passagerare.

Järnvägsarbetarna sa att de genomför aktionen efter fruktlösa förhandlingar med järnvägsbolagets tjänstemän.

Polis och arbetare drabbade samman då de senare vägrade att avsluta sin sittstrejk. Tåg som försökte ta sig in på stationen tvingades stanna då de demonstranterna kastade sten på tågen.

En delegation från Gharbiyaprovinsens ledning sändes tillsammans med armén och polis för att förhandla med arbetarna och övertyga dem att öppna järnvägen.

Samtidigt genomförde konduktörer på Mansourastationen i Daqahlia-provinsen en strejk och krävde bonus i nivå med tekniker och andra arbetstagare. Strejken fick tågtrafiken i Mansoura att stanna.

De strejkande vägrade att lämna stationen innan deras krav var uppfyllda, och många passagerare är strandsatta på stationen.

I ett försök att lugna ner situationen, instruerade stationstyrelsen de anställda att tillåta passagerare att lämna tillbaka sina biljetter.

Källa: Al Masryalyoum

Bs

 (Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

I Dagbladet Arbejderen recenserar Bjarne Nielsen, Per Nielsens bok ” Den hemmeliga protokol”. Läs recensionen här.

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)

Marie Demker på "Vänstra stranden" har skrivit ett tänkvärt och balanserat inlägg, "Om skuld och ansvar för massakern och terrorn i Norge". Även Sigurd Allerns/Ester Pollacks inlägg idag i Svenska Dagbladet, "Ansvaret har förskingrats" rekommenderas. De båda senare tar upp den kaotiska nätdebatten. Denna har naturligtvis två sidor; å ena sidan stärker den demokratin och ger alla tyranner huvudvärk - å den andra tillåter den allsköns tokstollar att föra fram vilka som helst åsikter och personangrepp anonymt. Det som dagstidningar med kommentarsfält kan göra är att åtminstone försöka civilisera debatten genom att antingen moderera den eller införa regeln att alla deltagare skriver under sitt eget namn.

Rickard B. Thuresson

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Jan Myrdals bok Röd Stjärna över Indien är en viktig bok för dem som vill förstå klasskampen i Indien. Jan Myrdal är partisk och tar ställning för Indiens Kommunistiska Parti (Maoisterna), CPI (Maoisterna).

CPI (Maoisterna) har upprättat en gerillazon som sträcker sig över delstaterna Västbengalen, Bihar, Chhattisgarh, Jharkand, Orissa, Andhra Pradesh, Maharashtra och Karnataka. I gerillazonerna finns det mineraler som indiska och multinationella företag vill komma åt. För att företagen ska få tillgång till mineralerna måste gerillan utplånas och de som bor där adivasierna (ursprungsbefolkning) och daliterna (kastlösa), fördrivas. Jan Myrdal skriver:

"Det finns ett mycket enkelt ekonomiskt skäl bakom regeringens politik att driva bort adivasierna från deras mark och om nödvändigt våldta kvinnorna, bränna byarna och döda de uppstudsiga bland dem som kämpar för att hålla sig kvar på förfädernas mark. Det är en fråga om att säkra storbolagens profiter. Klasskrig med andra ord (Sidan 94.)"

Enligt Jan Myrdal är den väpnade kampen nödvändig. Jag har för lite information för att ta ställning till Jan Myrdals antagande. Dock vet jag att det finns två stora maoistiska partier som arbetar parlamentariskt och organiserar bondeorganisationer och fackföreningar. Läs Jan Myrdals bok och hemsidorna för CPI(ml) och CPI(ml) Liberation och tänk själv.

Bengt-Olof Lindbergh

(Den här bloggen är knuten till Nya Arbetartidningen.)