(Tal den 1 september)

Oktoberlaget har alltså gett ut antologin ”Borgerlig demokrati är borgerlig diktatur”. Den innehåller en rad texter, som kritiserar den borgerliga demokratin utifrån en revolutionär utgångspunkt.

Varför? I en del avancerade kapitalistiska stater råder borgerlig demokrati, men detta betyder på intet sätt att det egentligen är folkflertalet som bestämmer.

För det första har borgarklassen den egentliga makten i ett kapitalistiskt samhälle. I Sverige uppgår borgarklassen till runt två procent av befolkningen. Alltsedan 1980-talet har återigen förmögenhets- och inkomstklyftorna ökat i Sverige. Olika regeringar, oavsett partifärg, har bedrivit en nyliberal offensiv, som har pressat tillbaka arbetarklassens positioner. Arbetarklassen får en allt mindre andel av nationalinkomsten. Samtliga regeringar har genomfört skattelättnader för de rika, minskat på de offentliga utgifternas andel av BNP, skurit ner på välfärdssystemen, privatiserat stora delar av den privata sektorn och prioriterat låg inflation framför låg arbetslöshet. Det politiska etablissemanget har manövrerade in Sverige i EU och har upprättat ett nära samarbete med NATO. Det är bara ett fikonlöv som skiljer Sverige från ett fullt medlemskap.

För det andra kontrollererar borgarklassen statsapparaten, som ytterst sett är en våldsapparat. Den förfogar över militär, säkerhetspolis och polis. Under andra världskriget såg den dåvarande samlingsregeringen till att spärra in kommunister i arbetsläger, men inga nazister. Från och med slutet av 1960-talet fokuserade säkerhetspolisen med den socialdemokratiska regeringens goda minne på att kartlägga vänsteraktivister, men när nynazistiska grupper börjar dyka upp på 1980-talet ägnades de förströdd uppmärksamhet. Staten är inte neutral och står inte över klasserna; den är tvärtom borgarklassens redskap.

För det tredje är de förhärskande idéerna den härskande klassens idéer. Borgarklassen kontrollerar press, radio, TV och andra viktiga informations- och propagandakanaler och har under kapitalismens fredliga perioder en nästan fullständig propagandistisk övermakt. Men är denna propagandistiska övermakt absolut? Nej, en rad folkomröstningar, bland annat i Norge, Irland, Sverige och Storbritannien efter andra världskriget visar att dessa inte alltid går borgerklassens väg trots denna propagandistiska övermakt. Orsak? Därför att folkets engagemang kan uppväga den propagandafördel som monopolborgerskapet har i en enstaka fråga. Idag har borgarklassen också problem med de s.k sociala medierna.

För det fjärde försvarar de etablerade riksdagspartierna i Sverige i varierande utsträckning kapitalismens fortbestånd och därmed borgarklassens. Det är fråga om ”i varierande utsträckning”, eftersom partierna har olika historia och vänder sig till olika väljargrupper.  De etablerade riksdagspartierna finansieras idag i huvudsak av skattemedel och fungerar i praktiken endast som valmaskiner, som aktiveras vart fjärde år. Under valrörelserna strör partierna löften kring sig, som de sedan alls inte behöver hålla. De behöver heller inte gå till val på den politik som de tänker genomföra efter ett val. När den socialdemokratiske statsministern Ingvar Carlsson lämnade in Sverige medlemsansökan till EU 1991, lämnades den in över huvudet på det svenska folket, inklusive de egna partimedlemmarna. Under den nuvarande mandatperioden har Sverige successivt utökat samarbetet med NATO, men när gick Socialdemokraterna och Miljöpartiet till val på den frågan? Det mest radikala partiet i riksdagen, Vänsterpartiet, har förbundit sig att verka inom den borgerliga demokratins ramar och för länge sedan avsvurit sig den revolutionära vägen.

För det femte måste de demokratiska fri- och rättigheterna som allmän och lika rösträtt, yttrande-, organisations-, tryck- och demonstrationsfrihet, strejkrätten etcetera konsekvent försvaras mot varje inskränkning av desamma.  Detta beror på att kommunisternas slutmål är fullständig demokrati för det arbetande folket, vilket förutsätter att borgarklassen och kapitalismen avskaffas, Det beror också på att kommunisterna drar en skarp gräns gentemot nazism och fascism. Om den borgerliga demokratin hotas av ett fascistiskt eller högerauktoritärt styre, är vi t.o.m beredda att försvara den borgerliga demokratin gentemot dessa. Fascism är öppen, terroristisk diktatur över proletariatet, borgerskapets sista utväg för att förhindra att proletariatet erövrar statsmakten.

Sist och slutligen: Under alla förhållanden är den utomparlamentariska kampen viktigare än den parlamentariska. Även när kommunistiska partier har ställt upp och erövrat representation  i de parlamentariska församlingarna, har den parlamentariska kampen burits upp av massrörelsen. Det är omöjligt att genomföra en socialistisk revolution med fredliga medel, genom ett borgerligt parlamentet. Det borgerliga parlamentet tjänar i första hand som tribun för revolutionär agitation och för att avslöja att de borgerliga, socialdemokratiska och revisionistiska partierna blott stödjer kapitalismens fortbestånd. Inte heller inbillar vi oss att den borgerliga demokratin och parlamentarismen kan avslöjas med enbart propaganda. Det behövs en revolutionär kris, som paralyserar den härskande klassen och att den förtryckta klassen inte längre kan leva på det gamla sättet, för att hela det etablerade systemet ska kunna vältas över ända.

Rickard B. Turesson

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På Revolutionära Kommunistiska Partiets webbplats påstås att ”Det var Trotskij som ledde kampen för att återuppliva bolsjevikpartiet och arbetardemokratin, mot den allt starkare byråkratin, vilket gjorde att byråkratins första ideologiska kamp ...

Kommunistiska Arbetarföreningen(KAF) uppmanar alla organisationer som har stött eller deltagit i demonstrationer eller andra aktiviteter till stöd för Palestina de senaste 6 månaderna att medverka till bildandet och av en nationell Solidaritetsfront ...

Dessa iakttagelser är hämtade från en artikel i Prometheus av Cornelius van Vliet hösten 2020. Jag tar inte ställning till den övriga texten i hans artikel, men just dessa iakttagelser är korrekta.   ”Först och främst har de flesta trotskis...

Denna artikel publicerades ursprungligen i Stormklockan den 4/5 1970. Den bestod av två delar, men bara den första delen publiceras här. Den andra delen behandlade den s.k. nyvänsterns s.k. strukturreformer, idéer som var nära besläktade med trotskis...

  Enligt ett meddelande[1] på webben från den 15 januari grundar Revolution Revolutionära Kommunistiska Partiet (RKP) och avser också att ingå i Revolutionära kommunistiska internationalen. Det lär redan finnas 15 olika trotskistiska internationale...