Direktlänk till inlägg 30 oktober 2019

Måste inte kommunisterna i Sverige försvara Sveriges nationella oberoende gentemot övermäktiga imperialiststater?

Av NAT:s redaktion - 30 oktober 2019 21:04

Nyckelbegreppet i ovanstående mening i rubriken är ”övermäktiga imperialiststater”. Begreppet kan också bytas ut mot ”överlägsna”. Flera europeiska stater stod inför denna situation under andra världskriget, speciellt efter att Nazityskland också angripit Sovjetunionen. Japan var också i inledningsskedet av sin militära expansion i Ostasien, först Korea och Kina, fr.o.m mitten av 1930-talet en överlägsen imperialistmakt.


Om Sverige skulle ha angripits av Nazityskland under andra världskriget, särskilt efter det nazityska angreppet på Sovjetunionen 1941, hade det varit en bjudande plikt för de svenska kommunisterna att gå i spetsen i kampen för Sveriges nationella oberoende.  Den som i det läget skulle ha förordat att man inte skulle bjuda de nazityska angriparna motstånd hade bara fungerat som simpla nazityska kollaboratörer, som landsförrädare. I en rad europeiska stater som ockuperades av Nazityskland eller det fascistiska Italien växte det fram starka motståndsrörelser. I några länder, t.ex Albanien och Jugoslaven, lyckades till och med befrielserörelserna under ledning av kommunisterna i princip av egen kraft besegra de nazistiska ockupanterna. I Grekland var det inhemska borgerskapet tvingat att söka militärt stöd från Storbritannien och USA för att kväsa den kommunistledda befrielserörelsen efter befrielsen.


Under 1970-talet utvecklade Kinas Kommunistiska Parti och Mao Zedong analysen att krigsfaran ökade på grund av rivaliteten mellan de båda supermakterna, USA och det socialimperialistiska Sovjetunionen. Därvid var Sovjetunionen den uppåtstigande supermakten och den farligaste krigsanstiftaren (se Nazityskland, Italien och Japan före andra världskriget). Det maoistiska SKP delade denna analys (se bland annat häftet ”Norden mellan supermakterna”)


SKP: s andra kongress 1976 slog därför fast:


”Eftersom krigsfaran härrör från rivaliteten mellan de båda supermakterna vore det felaktigt om det svenska folket sökte stöd eller satte sin tillit till den ena supermakten mot den andra. Tvärtom måste det svenska folket lita till egna krafter och ställa in sig på att bekämpa en angripande makt helt på egen hand, genom ett utdraget och långvarigt folkkrig.”


Detta var självklart ett försvar av Sveriges nationella oberoende. Trotskisterna hade en helt annan syn. I en artikel, ”De kallar oss landsförrädare”, i Internationalen nr 21/1974, hette det:


”Vi gör naturligtvis motstånd mot ockupationen, eftersom den skulle innebära ett förstärkande av förtrycket. Men vi gör det med arbetarklassens egna metoder genom att söka organisera partisanförband (i huvudsak uppburen av arbetare) som agerar självständigt i förhållande till den svenska militärapparaten.”


Detta gällde ifall USA angrep Sverige. Notera att trotskisterna inte var intresserade av att mobilisera så stora delar av det svenska folket, exempelvis småborgerskapet och de småborgerliga mellanskikten, som möjligt i motståndet mot en amerikansk ockupation. Men hur skulle då trotskisterna agera om det utbröt krig mellan Sverige och Sovjetunionen?


”Krig mellan arbetarstaterna (d.v.s. det socialimperialistiska Sovjetunionen och dess vasallstater – min anm.) och den imperialistiska världen är därför alltid en fara… Därför är det kommunisternas oavvisliga plikt att även här verka för den ’egna’ imperialistiska regimens nederlag. Kommunisternas styrkor måste sabotera arméns ansträngningar på alla tänkbara upptänkligas sätt. Vi bör samordna våra ansträngningar med den utsatta arbetarstatens styrkor.”


I korthet innebar trotskisternas linje att det var en plikt att verka för ett svenskt nederlag utan att för den skull upphöra med kritiken av den sovjetiska byråkratin…Tydligen tänkte sig trotskisterna att de socialimperialistiska ockupanterna av ren tacksamhet skulle tillåta trotskisterna att fortsätta med sin kritik.


Trotskisterna erkände inte att en liten imperialistisk stat kan föra ett rättfärdigt försvarskrig gentemot en större, mäktigare imperialiststat. De försöker basera sig på Lenin, och vad säger Lenin? Jag citerar:


 ”Den nationella självbestämmanderätten är endast ett av de demokratiska kraven och skiljer sig inte principiellt, från andra demokratiska krav…. Att avvisa fosterlandsförsvaret i ett demokratiskt krig, det vill säga avvisa deltagande i ett sådant krig, är en absurditet och har ingenting gemensamt med marxismen!”  [ii]


I samband med en Kissingerdemonstration 1976 stämplade trotskisterna SKP:s paroll ”Stöd folkets kamp för nationellt oberoende” som kontrarevolutionär.  Eftersom kampen för det nationella oberoendet enligt trotskismen är kontrarevolutionär, tvingades också trotskisterna öppet att bekämpa folkets kamp. När Island med stöd från hela folket, minus en handfull trotskister, krävde utvidgade fiskegränser till 200 sjömil, stämplade KAF detta som reaktionärt. Trotskisterna skyllde på torsken. Den var sann internationalist. Jag citerar: ”Island kan inte klara att reglera fisket, eftersom fisken rör sig över nationsgränserna.”


Det är alltså betecknande att de svenska trotskisterna motsatte sig ett försvar av Sveriges nationella oberoende av principiella skäl. Trotskisterna är konsekventa dogmatiker och tror att situationen inför första världskriget kommer att upprepas i all oändlighet. Det är givetvis en annan sak, om Sverige ingår i en aggressiv imperialistisk allians som NATO och stödjer eller deltar i ett direkt angrepp mot exempelvis dagens Ryssland. Ett sådant krig kan aldrig försvaras utan måste bekämpas med alla medel. Kommunisterna måste överhuvudtaget med alla medel bekämpa Sveriges samarbete med – och stöd – till NATO. Om den svenska imperialismen på egen hand bedriver en neo-kolonial politik eller utnyttjar sitt ekonomiska överläge gentemot exempelvis de baltiska staterna måste detta likafullt bekämpas av kommunisterna.


II.


Den som vill ta ställning till frågan om nationellt oberoende och hur man ska förhålla sig till detta måste först diskutera begrepp som nation, stat, nationell självbestämmanderätt och nationellt oberoende. Eftersom nationer, folk, i historien föregår alla statsbildningar, måste man först definiera vad en nation, ett folk, är.


En nation är, för att tala med Stalin, ”en historiskt uppkommen, varaktig gemenskap mellan människor, som uppstått på grundval av gemenskap ifråga om språket, territoriet, det ekonomiska livet och den mentalitet, som kommer till uttryck i den gemensamma kulturen” (”Marxismen och den nationella frågan”, Förlag för litteratur på främmande språk Moskva 1950, sid. 15)


Denna Stalins definition, som hade Lenins odelade stöd, står naturligtvis inte i motsättning till att en given nation, ett givet folk, sönderfaller i klasser. I en fotnot skriver Lenin: ”Några kuriösa motståndare till ’nationernas självbestämmande’ kommer som invändning mot oss med argumentet att ’nationerna’ är delade i klasser! För dessa karikatyrer på marxister påpekar vi vanligen, att det i den demokratiska delen av vårt program talas om ’folkets suveränitet’.” [iii]


Hur många nationer finns det i världen idag? I runda tal 6000 – 7000, som uppfyller de två viktigaste kriterierna gemensamt språk och territorium.


Vad är en stat? Montevideokonventionen 1933, som inte är allmänt erkänd men som utgick från internationell praxis, anger fyra nödvändiga och tillräckliga kriterier för att en entitet ska kunna bli erkänd som en stat: en permanent befolkning, ett definierat territorium, en regering och kapacitet att ingå relationer med andra stater. Förenta Nationerna hade exempelvis 193 medlemsstater 2011. Taiwan uppfyller sedan 1971 inte kraven för medlemskap i FN. Vatikanstaten är heller inte medlem. Utbrytarstater som Abchazien, Nordcypern, Somaliland, Sydossetien och Transnistrien eller associerade stater som Cooköarna och Niue anses inte heller uppfylla FN:s kriterier för medlemskap.  Faktum är det aldrig funnits så många erkända stater i världen som idag. Sedan 1990 har ett antal forna sovjetrepubliker avskilt sig som egna stater, Tjeckoslovakien har delats i två stater, Jugoslavien har brutits upp i ett antal suveräna stater, Öst-Timor och senast Syd-Sudan har tillkommit.


Detta betyder att det finns betydligt färre stater än nationer och att stat och nation i regel inte sammanfaller. Det enda undantaget i Europa är Portugal och Island. Normalt består en stat alltså av flera nationer och oftast bärs staten upp en dominerande nation. I Kina utgör hankineserna den dominerande nationen, i Ryssland den ryska, i Storbritannien den engelska och i Sverige den svenska och så vidare.


De flesta nationer är mycket små och i bästa fall har de erhållit status av nationella minoriteter i flernationella stater. När det gäller nationella minoriteter kan Stalins territorialkriterium kompletteras med endogamikriteriet, d.v.s en lång tradition av ingifte inom den egna etniska gruppen. Det gäller exempelvis ortodoxa judar, romer, amish och mandéer. Det säger sig självt att nationella minoriteter, som bygger på endogami, inte kan avskilja sig och bygga territoriella stater. Detta utesluter inte att nationella minoriteter, som baseras på endogami, i viss utsträckning kan vara territoriellt koncentrerade eller medvetet se till att de blir territoriell koncentrerade. Det senare var fallet med den judiska invandringen till Palestina, som ledde till utropande av staten Israel och fördrivandet av stora delar av den palestinska befolkningen.


När det gäller rätten för en nation till statligt avskiljande, ansåg Lenin att denna var principiellt korrekt, men i praktiken en lämplighetsfråga., d.v.s också måste ses ur proletariatets ståndpunkt. Lenin  skriver:


”Nationernas självbestämmande är detsamma som kamp för fullständig nationell frigörelse, för fullständigt oberoende, mot annexioner, och socialister kan inte ta avstånd från sådan kamp, från någon av dess former, inklusive uppror eller krig, utan att upphöra att vara socialister. ”[iv]


Eftersom denna fråga inte är huvudsyftet med denna artikel, lämnas frågan härmed därhän.


III.


Vad menas med att försvara Sveriges nationella oberoende? Nationalstaten är fortfarande den mest fördelaktiga klasskampsarenan; den ger proletariatet mest svängrum för att bekämpa det egna borgerskapet. Avståndet mellan det arbetande folket och den härskande klassen är mindre i en nationalstat än i en federal stat eller i en toppstyrd union av medlemsstater.  Proletariatets kamp är nationell till formen, men internationell till innehållet. Dessutom utvecklas kapitalismen inte likformigt utan ojämnt.


Det viktigaste skälet varför det svenska borgerskapet redan på 1980-talet ivrade för ett svenskt medlemskap i EU var att det ville att Sverige skulle underordnas EU:s regelverk, speciellt de fyra ”friheterna”  (fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital), så att det svenska borgerskapet kunde börja upprullningen av det sociala trygghetssystemet och även underlätta expansionen utomlands.


I och med EU-medlemskapet har Sverige avhänt sig en del av sitt nationella oberoende. Stora delar av lagstiftningen baseras på beslut fattade av EU. Vetorätten för medlemsländer avskaffades med Lissabon-fördraget, som trädde i kraft 2009. EU-domstolen har utvecklats till EU:s högsta domstol och författningsdomstol med företräde framför nationell lagstiftning.


Kampen mot svenskt medlemskap i EU och anslutning till euron illustrerar vikten av att ha en principiell inställning till det nationella oberoendet. Den socialdemokratiska regeringen utnyttjade krisen 1990-1991 genom att skicka in en medlemsansökan över huvudet på det svenska folket och de egna partimedlemmarna. Folkomröstningen 1994 var alltså endast möjligt tack vare denna socialdemokratiska tvärvändning. Segern blev dock knapp: 52,3 procent mot 46,8. Men det svenska folket hade lärt sig en läxa i samband med euro-omröstningen 2003 och gick inte längre på någon skräckpropaganda. Den här gången vann euro-motståndarna med 55,9 procent mot 42 procent.  Bara i de tre storstadsområdena och i Haparanda fanns det en övervikt för ja-sidan. Ja-sidan förlorade trots att den hade många gånger större propagandaresurser än nej-sidan, trots att den stöddes av monopolborgerskapets intresseorganisationer, Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Socialdemokraterna.  Den svenska arbetarklassen röstade emot en svensk anslutning till euron, men det fanns också ett betydande motstånd inom småborgerskapet och bland de småborgerliga mellanskikten och t.o.m ett motstånd inom vissa delar av borgerskapet.


Småborgerskapet, de småborgerliga mellanskikten och t.o.m delar av proletariatet är inte omedelbart intresserade av den socialistiska revolutionen, så länge deras levnadsförhållanden är tämligen drägliga. De båda EU-omröstningarna visade dock att mellan 46, 8 procent och 55, 9 procent av det svenska folket var beredda att försvara Sveriges nationella oberoende. I ett krigsläge, då huvudmotsättningen ändras till att stå mellan det svenska folket och en angripande imperialistisk supermakt eller stormakt, ställs frågan om att försvara Sveriges nationella oberoende på sin spets och då kan småborgerskapet, de småborgerliga mellanskikten och t.o.m delar av proletariatet också mobiliseras på den frågan. Om det skulle uppstå en revolutionär situation i Sverige till följd av djupgående kris inom det kapitalistiska världssystemet, som gör att den härskande klassen inte längre kan regera och det arbetande folket inte längre kan leva på det gamla sättet, spelar frågan om det nationella oberoendet mindre roll, förutsatt att inte utländska krafter ingriper.


Redan 1915 skriver Lenin om parollen ”Europas förenta stater”:


”Med tanke på imperialismens ekonomiska förhållanden, d.v.s kapitalexporten och världens uppdelning mellan de ’framskridna’ och ’civiliserade’ kolonialmakterna, är Europas förenta stater under kapitalismen antingen något omöjligt eller något reaktionärt.”  [v]


Praktiken har visat att EU är en – alltigenom reaktionär skapelse. Det är betecknande att såvitt jag vet ingen trotskistisk organisation, och det finns kanske fyra stycken, har förordat att Sverige ska utträda ur EU.


Rickard B. Turesson

30/10 2019

 
(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

A.a

[ii] V.I Lenin: ”Om en karikatyr på marxismen och om imperialistisk ekonomism ” - http://www.marxistarkiv.se/klassiker/lenin/1916/om_en_karikatyr_pa_marxismen.pdf

[iii] A.a

[iv] A.a

[v] Om parollen Europas förenta stater” - https://www.marxists.org/svenska/lenin/1915/08/23.htm

 
 
Ingen bild

Roger Fahlström

31 oktober 2019 01:35

Bra! Kunde inte sagt det bättre själv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av NAT:s redaktion - Onsdag 27 mars 16:26

Dessa iakttagelser är hämtade från en artikel i Prometheus av Cornelius van Vliet hösten 2020. Jag tar inte ställning till den övriga texten i hans artikel, men just dessa iakttagelser är korrekta.   ”Först och främst har de flesta trotskis...

Av NAT:s redaktion - Tisdag 26 mars 08:00

Denna artikel publicerades ursprungligen i Stormklockan den 4/5 1970. Den bestod av två delar, men bara den första delen publiceras här. Den andra delen behandlade den s.k. nyvänsterns s.k. strukturreformer, idéer som var nära besläktade med trotskis...

Av NAT:s redaktion - Söndag 24 mars 14:16

  Enligt ett meddelande[1] på webben från den 15 januari grundar Revolution Revolutionära Kommunistiska Partiet (RKP) och avser också att ingå i Revolutionära kommunistiska internationalen. Det lär redan finnas 15 olika trotskistiska internationale...

Av NAT:s redaktion - Fredag 8 mars 20:36

7 mars 2024   "Under det senaste århundradet har många förändringar skett i kvinnornas läge i Sverige. På snart sagt varje område har de i juridisk och formell mening samma rättigheter som männen. Den praktiska möjligheten att utnyttja dessa rätt...

Av NAT:s redaktion - Söndag 3 mars 20:57


Anmäl dig till en digital studiecirkel i marxismen-leninismen-maoismen!    I denna cirkel går vi igenom maoismens grunder som främst består av Marx, Lenins och Mao Zedongs teorier. Studiecirkeln passar både den politiska nybörjaren och den som vi...

Presentation

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards