Mao Zedong träffade några företrädare, Hysni Kapo och Beqir Balluku, för Albaniens Arbetarparti den 3 februari  1967, d.v.s i början av kulturrevolutionen, och diskuterade situationen i Kina med dem.  Mao Zedong berörde också frågan om Mao Zedongs-tänkande och maoismen i detta samtal (1), vilket återges i detta stycke:.

Ordförande Mao: De är en försvinnande klass. Av dessa mer än 30 miljoner människor består deras representanter inte av mer än hundratusentals och de är utspridda i städer, stadsdelar, byar, skolor och olika institutioner. Det är därför att så fort väggtidningarna dök upp, så fort massrörelsen började, så fort röda gardet dök upp, blev de livrädda.

Dessutom fanns det några andra oriktigheter. De började använda och  missbruka uttrycket ”Mao Zedongs tänkande”, ”maoism”... Jag gillar inte denna ”-ism”.

Zhou Enlai: Vi säger att uttrycket ”Mao Zedongs tänkande” kommer att fortsätta användas i framtiden.

Ordförande Mao: De har också gett mig epitet som ”Store lärare”, ”Store ledare”, ”Store strateg” och ”Store rorsman”. Jag tycker inte om dessa. Men det finns inget jag kan göra. De gör detta överallt. Vissa föreslår att man bara behåller epitetet ”lärare”. Jag har varit lärare på en grundskola – så trevligt att bara vara en enkel lärare! Men när det gäller att vara ”professor” är detta uteslutet. Jag har inte gått på universitetet. Har du gått på något universitet?

Vi har fått frågan vilka som driver den nya webbplatsen Uppror Media.  Initiativtagarna presenterar sig på följande sätt:

”Vi är Uppror Media och vi rapporterar om uppror i alla delar av det svenska samhället och i hela världen. Vi anser att rätten att göra uppror är den viktigaste vi har! För ifall vi inte gör motstånd hur skall vi göra vår röst hörd och få igenom det som vi vill? Vare sig du gör uppror mot hyreshöjning, mot din arbetsköpare, mot klimatförstörelse eller mot rättsväsendet så är det rätt att göra uppror!...”

Det enkla svaret är att den gonzalistiska Kommunistiska Föreningen (KF) driver denna webbplats, men att de inte vill skylta med detta.

Självklart är det inget fel att rapportera om uppror runtom i Sverige och i världen, men är denna typ av organisation och propaganda överhuvudtaget rätt sätt att bygga upp en kommunistisk rörelse?

För det första måste man komma ihåg att gonzalismen kännetecknas av att den förespråkar folkkrigets universalitet, d.v.s giltighet även i Sverige, det militariserade kommunistpartiet, koncentriska cirklar, stort ledarskap (jefatura) och föreställningen att den revolutionära rörelsen i världsmåttstock befinner sig på en strategisk offensiv för närvarande. Detta är den bakomliggande ideologin, vilket också betyder att KF inte kan tänka självt. Gonzalismen behandlas på andra ställen i denna blogg.

För det andra anser Uppror Media ”att rätten att göra uppror är den viktigaste vi har”. Vad menas? Kämpar Uppror Media i första hand för ”rätten att göra uppror”? Det finns inget land i världen idag, inklusive Sverige, där rätten att göra uppror, är sanktionerad av staten, men ska inte arbetarklassen ändå göra uppror den dag, då läget är moget oavsett om den härskande klassen har beviljat arbetarklassen den rätten eller inte? Uppror Media har uppenbarligen missuppfattat Mao Zedongs yttrande att ”det är rätt att göra uppror”. Mao Zedong menar självfallet att det är korrekt att göra uppror, inte att det skulle finnas en sådan abstrakt rätt.

Frågan är också om Uppror Media ämnar inleda någon slags omvändelsekampanj, d.v.s prioritera att förmå progressiva och arbetarklassen att inse att det är rätt att göra uppror och därefter ge sig ut i masskampen eller rentav göra uppror direkt? I så fall har Uppror Media redan inlett en kamp inom överbyggnaden. Det påminner om en tysk organisation, Junger Widerstand (som kanske t.o.m redan försvunnit eller ändrat färg), som för några år sedan berättade om sin kampanj i Berlin för att förmå ungdomar att sluta knarka.

För det tredje: Varför döljer man sin egen organisation – vem lurar man? Den kommunistiska rörelsen har aldrig dolt sin existens eller sina åsikter. Redan Kommunistiska Manifestet förklarade:

"Kommunisterna försmår att hemlighålla sina åsikter och avsikter. De förklarar öppet, att deras mål blott kan nås genom en våldsam omstörtning av all hittillsvarande samhällsordning.”

Den kommunistiska rörelsen har alltid framträtt öppet, särskilt i fredliga tider och i borgerliga demokratier, och startat förlags- och tidningsverksamhet. Det betyder definitivt inte att alla medlemmar i en kommunistisk organisation ska vara kända utåt med tanke på säkerhetspolisens övervakning, men det är en annan fråga. Under illegala förhållanden eller ockupation gäller naturligtvis andra regler.

Det var ingen hemlighet att KFML/SKP var den drivande kraften i De Förenade FNL-grupperna (DFFG) fr.o.m dessa bildande och fram till 1975. Deras medlemmar kunde behålla ledningen över DFFG tack vare att de konsekvent arbetade för DFFG:s plattform och därför åtnjöt de övriga medlemmarnas förtroende. DFFG:s plattform var enkel och klar: USA ut ur Vietnam! Stöd Vietnams folk på dess egna villkor! Bekämpa USA-imperialismen!

Slutligen: Uppror Media framträder som enbart en anti-kapitalistisk och anti-imperialistisk organisation, eftersom webbplatsen inte anger något slutmål för kampen, socialismen och kommunismen. Men det finns redan många anti-kapitalistiska och anti-imperialistiska organisationer i Sverige. Det tycks som om Uppror Media enligt deras egen studieplanering (1) tillämpar någon slags stadieteori. Först ska deltagarna i studiegrupperna fråga sig varför de kämpar, rapportera om kamper och bekanta sig med den viktigaste (!) ideologin, marxismen. När ska studieledarna släppa nyheten att de i själva verket står för den gonzalistiska varianten av marxismen-leninismen-maoismen? Därnäst ska de studera en ”praktisk inriktad bok” om masskamp och ”bekanta sig med någon masskamp”. Till sist ska de studera en ”praktiskt inriktad bok” om organisation, och denna etapp avslutas med att de ”testar att organisera en ny studiegrupp”. Var är den ideologiska och politiska linjen i allt detta? Frågan är vad för slags kader, som denna teorilösa men formella skolgång kommer att producera. Har gonzalisterna ens uppfunnit hjulet igen?

Det finns alltså ett mycket stort glapp mellan gonzalisternas egentliga uppfattning att folkkriget också är tillämpbart i Sverige under nuvarande förhållanden och deras propaganda via Uppror Media, där de gör halt i bästa fall halvvägs och inte ens tar upp slutmålet. Vilka vill de inte stöta sig med?

Uppror Media fortsätter en opportunistisk tradition. Traditionen med knäfall för spontaniteten hos den för tillfället existerande spontana rörelsen. På Lenins tid, i förra seklets början, var det frågan om ekonomister, som avlöst terrorister i Ryssland, som bägge saknade förmågan att knyta samman den spontana rörelsen med ett revolutionärt arbete och arbetarklassens långsiktiga intressen. ”Uppror Media” trampar på i dessa uppkörda hjulspår med knäfall för den primitiva spontaniteten hos dagens mycket borgerligt och småborgerligt påverkade arbetarungdom.

Den som vill leda arbetarklassen måste dock själv formulera en praktisk politik, konkreta krav och paroller, för att överhuvudtaget kunna mobilisera arbetarklassen i klasskampen och dessutom praktiskt stödja all spontan kamp från arbetarklassens sida, och t.o.m söka vägleda denna kamp.

Det finns inget som tyder på att Uppror Media vet hur man bedriver praktisk politik.

Kommentator

Maoistiska kommunistförbundet (Maoist Communist Union, MCU) uttrycker sin revolutionära solidaritet och sin sorg efter att ha fått höra att professor Jose Maria Sison, den store filippinske revolutionäre ledaren och ursprunglig ordföranden för Filippinernas Kommunistiska Parti (FKP), har avlidit. Vi hyllar det filippinska folkets modiga kamp, som även när de sörjer Ka Joma fortsätter kampen för ny demokrati, nationellt oberoende från imperialismen och socialism.

Det filippinska folkets heroiska kamp är en inspiration för människor i hela världen. Under mer än 50 år av ihärdig kamp har de filippinska reaktionärerna och deras imperialistiska överherrar inte lyckats få bort den revolutionära rörelsen. Trots miljarder dollar i amerikanskt militärt stöd, utbildning och utbyte av underrättelser har det filippinska folket inte bara inte besegrats, utan har faktiskt breddat och fördjupat den revolutionära kampen.

Detta beror på att de grundläggande sociala problem som det filippinska folket står inför fortfarande är olösta, och på att FKP  har lett kampen på ett sätt som har visat allt större delar av det filippinska folket att det enda verkliga sättet att lösa dessa problem är genom en nydemokratisk revolution med ett socialistiskt perspektiv. Landet plågas av imperialister som upprätthåller halvfeodala, halvkoloniala och halvkapitalistiska produktionsförhållanden för att bättre kunna plundra landet genom att exploatera folkets arbete och rovdrift av olika nationella resurser. USA stöder den filippinska regeringen och Filippinernas väpnade styrkor, som försummar det nationella försvaret samtidigt som de riktar sina vapen mot den revolutionära nationaldemokratiska rörelsen. Kinesiska krigsfartyg inkräktar arrogant på filippinskt territorium, vilket ökar möjligheten att landet kan sluta som en slagfält mellan imperialistiska makter, och slitas sönder av ett krig genom ombud som Ukraina och så många andra länder.

De problem som det filippinska folket står inför kan bara lösas genom att göra revolution, genom att definitivt sparka ut imperialisterna ur landet för att upprätta nationellt oberoende och en folkdemokratisk regering och därigenom bygga grunden för socialismen i Filippinerna. Kamrat Sison spelade en enastående roll när det gällde att klargöra denna vägs genomförbarhet och nödvändighet genom att bryta med revisionistiska och reformistiska partier och organisationer och grunda Filippinernas Kommunistiska Parti 1968.

Sedan FKP grundades har det fortsatt den revolutionära kampen under en mörk period i den internationella kommunistiska rörelsen som såg en omsvängning i Kina, nederlag för rörelsen i Peru, förräderi mot revolutionen i Nepal och upplösning eller förstörelse av många maoistiska organisationer runt om i världen. Att partiet förblev revolutionärt under denna period, även med motgångar och nya utmaningar, är ett viktigt bevis på partiets ideologiska klarhet och ståndaktighet. Deras revolutionära anda i dessa mörka tider har inspirerat andra och bidragit till att klargöra grunden för Marxismen-Leninismen-Maoismen (MLM ) för många revolutionärer. Ka Jomas bidrag till partiets uthållighet är av stor betydelse för den proletära världsrevolutionen.

Sedan partiets grundande har kamrat Sison spelat en viktig roll som en viktig maoistisk intellektuell och teoretiker för både den revolutionära rörelsen i Filippinerna och den bredare internationella kommunistiska rörelsen. Det finns mycket att lära sig av och djupt studera från hans livslånga bidrag, en uppgift som vi i MCU bara har börjat ta oss an.

Under årens lopp har kamrat Sison gjort ett antal viktiga insatser för MLM och spelat en viktig roll för att stödja revolutionära rörelser runt om i världen. Under de senaste åren har hans inlägg i den internationella debatten mellan maoism och gonzaloism varit särskilt viktiga, bland annat genom övertygande argument mot dogmatismen hos dem som proklamerar "allmängiltigheten av  långvariga folkkrig." Hans bidrag till denna debatt är en beundransvärd form av internationalism, som Lenin sammanfattade som "att helhjärtat arbeta för utvecklingen av den revolutionära rörelsen och den revolutionära kampen i sitt eget land, och att stödja (genom propaganda, sympati och materiellt stöd) denna kamp, denna och endast denna linje, i varje land utan undantag". Äkta revolutionärer ser problemen hos revolutionärer i andra länder som sina egna, och att tala ut, ibland polemiskt, för att påpeka dessa problem är ett grundläggande ansvar.

Att förbli revolutionär under hela livet är inte lätt, och våra kommentarer här berör bara några av de många bidrag som Ka Joma har gjort till den internationella proletära kampens sak. Vi uppmanar andra att följa i hans fotspår, lära sig av hans arbete och stödja den revolutionära rörelsen i Filippinerna.

Vi hyllar kamrat Jose Maria Sison för att han har hållit fast vid den revolutionära vägen under ett helt liv av arbete och kamp. Må det filippinska folket fortsätta att hämta inspiration från hans arbete och fortsätta att kämpa!

MCU

Filippinernas Kommunmistiska Parti Centralkommittén

18 januari 2023

Filippinernas Kommunistiska Parti (FKP) framför sina revolutionära hälsningar till de 15 kommunistiska partier och organisationer från 14 länder, som har samlats under namnet Internationella kommunistiska förbundet som tillkännagav sitt bildande för några veckor sedan, efter att den internationella maoistiska enhetskonferensen hållits. Även om vi för närvarande inte ser förutsättningarna för att upprätta ett internationellt centrum som tar på sig rollen som världens proletära förtrupp, välkomnar vi ändå ert åtagande att främja marxismen-leninismen-maoismen och genomföra revolutionära strider över hela världen.

Vi anser att den mest brådskande uppgiften som kommunistiska partier och organisationer runt om i världen för närvarande står inför är att tillämpa marxismen-leninismen-maoismen för att genomföra klassanalyser och sociala undersökningar av de varierande förhållandena i deras länder, för att fastställa den särskilda strategi och taktik som ska leda proletariatet och alla förtryckta och exploaterade klasser i att föra nya demokratiska och socialistiska revolutionära strider.

Vi hävdar att marxist-leninistiska-maoistiska partier och organisationer är de mest kompetenta när det gäller att bestämma den revolutionära vägen i sina egna länder. Det är deras ansvar att ta initiativ till att bestämma kamplinjen utifrån tillämpningen av marxism-leninism-maoismens universella principer på deras särskilda konkreta förhållanden.

Eftersom de kommunistiska partierna och organisationerna i första hand är ansvariga för att leda den revolutionära kampen i sina egna länder, måste de sträva efter att öka sin förmåga att bli oberoende och självförsörjande. Samtidigt kommer det att gynna dem att dra lärdom av historien om revolutionära strider i olika delar av världen och att utbyta åsikter och erfarenheter med kommunistiska partier i andra länder. Det kommer dock att vara kontraproduktivt för dem att underordna sig ett förmodat internationellt centrum och förlora sitt oberoende och sin initiativförmåga när det gäller att utföra revolutionärt arbete inom ramen för sin kompetens och sitt ledarskap.

Vi är mycket medvetna om den starka önskan om internationell enhet och samarbete mellan kommunistiska partier och organisationer, särskilt med tanke på den snabba förvärringen av den globala kapitalistiska krisen och de ökande hoten om imperialistiska krig. Över hela världen söker arbetare och andra förtryckta sektorer det proletära avantgardeparti som ska fungera som ledare och kärna när de utövar alla former av motstånd - väpnade och obeväpnade, lagliga och olagliga - för att stå emot de ökande formerna av utsugning och förtryck och uppnå nationell befrielse, social rättvisa och socialism.

Vi uppmanar alla kommunistiska partier och organisationer att föra revolutionär kamp i sina egna länder som det viktigaste bidraget till den internationella proletära revolutionen. Med kraftfulla revolutionära rörelser som ackumulerar framgångar och segrar i alla former av kamp över hela världen kan uppbyggandet av internationell enhet genom teoretiska och polemiska utbyten och skapandet av olika former av samarbete mellan kommunistiska partier och grupper bli mer produktivt och förankrat i praktiken.

För att uppnå större internationell enighet och samarbete, uppmuntrar FKP kommunistiska partier och organisationer att genomföra bilaterala möten och multilaterala konferenser och samråd, där viktiga frågor om teori och praktik kan diskuteras, utredas och överenskommas, samtidigt som de skiljaktiga åsikterna läggs åt sidan för vidare studier och diskussioner. Vi måste alltid sträva efter att skapa enighet på grundval av att upprätthålla marxismen-leninismen, främja maoismen som det tredje steget i utvecklingen av den proletära ideologin, avslöja och bekämpa revisionismen, föra kampen mot imperialismen och all reaktion framåt och föra de nya demokratiska och socialistiska revolutionerna framåt.

FKP ser fram emot att utvidga sina internationella förbindelser, upprätta fler marxist-leninistiska-maoistiska och antiimperialistiska band och skapa större enhet och samarbete med kommunistiska partier och organisationer, inklusive de i ICL.

Den engelska versionen på Philippine Revolution Web Central  finns här.

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

I november 2022 avhölls den Förenade Maoistiska Internationella Konferensen, som bildade det Internationella Kommunistiskaa Förbundet. Den var inte ”förenad” på något sätt, eftersom flera viktiga maoistiska partier inte deltog och andra hade hoppat av, liksom att det dokument som konferensen antog håller en mycket låg teoretisk nivå.

Den svenska översättningen av texten på Kommunistiska Föreningens webbplats är dessutom mycket dålig.

Redan har maoistiska organisationer publicerat kritik av konferensens principförklaring. Det gäller t.ex Kommunistiska Arbetarföreningen (MLM) i Colombia, men vi vet att ytterligare kritik kommer att publiceras offentligt. Ett antal maoistiska partier och organisationer, däribland Indiens Kommunistiska Parti (maoisterna) , som inte deltog på konferensen, har i stället publicerat ett gemensamt uttalande om kampen mot imperialismen.

RBT

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

(Denna ledarartikel publicerades i Nya Arbetartidningen den 1/6 2005, d.v.s för 17 år sedan. Fortfarande finns det dock kommunister, t.o.m sådana som kallar sig maoister, som förnekar att Kina är en uppåtgående supermakt.)

Sedan 1978 har Kina i rasande takt omvandlats till en kapitalistisk stormakt. Den avgörande förutsättningen för denna omvandling har varit Kinas Kommunistiska Partis borgerliga diktatur. Partiet har genomdrivit en fullständig omvälvning av den ekonomiska politiken. Huvuddelen av produktionsmedlen ägs idag av privata intressen, med stort inslag av utländsk ägarintressen, särskilt i den exportinriktade industrin. Nyckelorden är: Konsumera mera! Bli rikare! Den kinesiska industrin har använt sig av den senaste teknologin, samtidigt som lönerna har varit extremt låga.

Utvecklingen i Kina påminner mycket om USA:s industrialisering på 1800-talet. Det är fråga om en råkapitalism parad med ett långtgående förtryck av arbetar- och bondeklassen. Den kinesiska arbetarklassen saknar egna, självständiga fackföreningar och nästan alla rättigheter. Arbetarskyddet är nästan obefintligt. Kina producerar 30 procent av världens kol, men har 80 procent av olyckorna. Under tiden 2/8 – 11/8 2005 dödades 140 kolgruvearbetare i olyckor. Medellönen för dessa gruvarbetare var drygt 900 kronor i månaden. Kina med 1,3 miljarder invånare har en mycket stor reservarmé av arbetslösa, som pressar ner lönerna och verkar avhållande på kampviljan bland arbetarna.

I takt med att Kinas ekonomiska styrka växer, växer också dess inflytande i världen. Kinas officiella utrikespolitik går ut på att bevara status quo, för att Kina ska kunna fullfölja sin industrialisering och modernisering. Officiellt motsätter sig företrädare för den kinesiska staten en ”bipolär värld”, som den som präglades av rivaliteten mellan USA och Sovjetunionen.

Kina har i förhandlingar reglerat gränserna med Ryssland och nyligen inlett gränsförhandlingar med Indien. Dessutom stöder Kina Indiens försök att bli permanent medlem av FN:s eventuellt utvidgade säkerhetsråd. Kina har träffat avtal om frihandel med Asean och samarbetar med Ryssland och en rad centralasiatiska stater i Shanghai Cooperation Organisation. Dessutom har Kina återupprättat alla förbindelser med Sydkorea och försöker tygla dess norra granne. Det stora problemet för Kina är naturligtvis relationerna till Japan, som också håller på att remilitariseras.

Idag har inte Kina allt som behövs för att fullfölja moderniseringen inom sina egna gränser, fr.a strategiska råvaror som olja och en rad metaller. Det betyder att Kina måste konkurrera om dessa på världsmarknaden med USA och andra kapitaliststater. Det går inte att bygga upp en slagkraftig kapitalism i harmoni med andra kapitaliststater – de främsta förlorarna på Kinas exportledda industrialisering är faktiskt Kinas grannar i Ostasien, som nästan alla förlorat exportandelar på världsmarknaden.

Lagen om imperialismens ojämna utveckling gäller fortfarande. Kinas frammarsch hotar USA:s hegemoni. USA kommer att göra allt – utom möjligtvis att ta till ett preventivkrig, eftersom det förmodligen redan är för sent – för att undvika att bli detroniserad.

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

Vi är Campaign Against State Repression (CASR), en paraplyorganisation med över 35 organisationer i New Delhi, Indien. Vi bedriver kampanjer mot förtryck av demokratiska rättigheter och medborgerliga friheter och kämpar för frigivning av politiska fångar. Vi vill informera er om den senaste tidens händelser i det påstådda fallet med dr G N Saibabas påstådda "maoistkopplingar". I korthet kan man säga att Bombay High Court frikände dr G N Saibaba och fem av hans kamrater, nämligen Prashant Rahi (journalist), Hem Mishra (kulturaktivist) och stamfolk – Vijay Tirki och Mahesh Tirki. En person, Pandu Narote, en adivasiaktivist, frikändes också postumt från alla anklagelser. Han dog i augusti månad på grund av att fängelsemyndigheterna och staten medvetet försummat att ge honom tillräcklig medicinsk vård. Det var ett dödsfall som skedde i förvar, precis som för den åttioårige fadern Stan Swamy, en framstående människorättsförsvarare i Indien. Redan dagen efter att Bombay High Court hade frikänt dr G N Saibaba och andra för deras påstådda kopplingar till maoisterna, vände sig delstatsregeringen i Maharashtra till Indiens högsta domstol och bad att få upphäva frikännandet. Högsta domstolen tillsatte en särskild domstol på en helgdag, vilket är ovanligt och endast görs i fall där rätten till liv och personlig frihet skadas på ett oåterkalleligt sätt.

Högsta domstolen har låtit fallet behandlas på en helgdag för att begränsa frisläppandet av Dr. G N Saibaba, en person med 90 % fysiska funktionshinder och andra allvarliga hälsoproblem. Högsta domstolen upphävde Bombay High Courts beslut om frikännande av Saibaba och andra. Högsta domstolens bänk fortsatte till och med att konstatera att hjärnan är farligare i sådana fall som rör maoister och att det inte är nödvändigt med direkt inblandning, vilket skapar ett farligt prejudikat för de många "konspirationsfall" som staten registrerar mot sina oliktänkande. Detta har fördömts av olika delar av det indiska samhället, däribland pensionerade domare, journalister, advokater, intellektuella, studenter, lärare och flera andra, eftersom det inte finns någon solid anledning till att upphäva frikännandet.

Det är viktigt att nämna att dr G N Saibaba är en människorättsförsvarare och har gått i spetsen för att leda "Forum mot krig mot folket", ett forum för olika demokrater, progressiva, lärare och medborgarrättsförsvarare som har gått samman för att kämpa mot och avslöja den indiska statens folkmordsmässiga militära operation kallad "Green Hunt" mot adivasierna (stamfolket) i namn av att bekämpa de maoistiska rebellerna i centrala och östra Indien. Han förespråkade daliternas, adivasiernas och religiösa minoriteters rättigheter i Indien. Han kämpade mot de multinationella bolagens uppenbara landgrabbing av folkets resurser med stöd av imperialistiska krafter. Nu har Operation Green-Hunt antagit en mer brutal och mångfasetterad form och är känd som "Operation SAMADHAN- Prahar", återigen i namn av kampen mot maoisterna. Vi har sett hur den auktoritära regeringen under ledning av Narendra Modi har blivit alltmer fascistisk. Attackerna mot daliter, adivasier, muslimer, kristna, sikher och andra missgynnade grupper i Indien ökar. Den indiska regeringen trampar med järnhand på de förtryckta och exploaterade massornas och olika andra nationaliteters demokratiska rättigheter, som kashmirierna, assameserna, nagas och manipurierna. För att motverka denna våg av ständiga arresteringar av intellektuella, aktivister för demokratiska rättigheter, studenter, journalister och advokater enligt de drakoniska antiterrorlagarna och för att kräva omedelbar frigivning av dr G N Saibaba och flera andra politiska fångar som sitter fängslade, kommer vi i Campaign Against State Repression att hålla en konferens i New Delhi den 5 december 2022. Vi vill bjuda in dig att delta i vår uppskattade panel av pensionerade domare, seniora advokater, akademiker och offentliga intellektuella från Indien, för att framföra dina åsikter om den växande auktoritära regimen och trampandet på demokratiska rättigheter och kräva att dr G.N Saibaba och andra släpps fria. Om det inte är möjligt för er att delta, skulle ett videomeddelande med krav på omedelbar frigivning av dr G.N Saibaba och andra politiska fångar som sitter i olika fängelser i Indien vara till stor hjälp. Vi väntar på ert svar. Tack!

Campaign Against State Repression (CASR)

Skicka stöduttalanden till  smarana2022@protonmail.com!

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)

”Den här gången finns det fortfarande tre rader: Praktisera marxism-leninism, inte revisionism. Förena er och splittra inte. Var öppen och uppriktig, intrigera inte och konspirera inte. Och detta innebär att inte utöva fraktionalism. Jag kommer att upprepa dessa tre linjer: Utöva marxism-leninism, inte revisionism. Förena er och splittra inte. Var uppriktiga och öppna, intrigera och konspirera inte.” (Ordförande Maos samtal med medlemmar av politbyrån som var i Beijing 3 maj 1975)

”Maos sammanfattning av hur man på ett korrekt sätt hanterar kampen inom partiet som icke-antagonistiska motsättningar bland folket, med början i hans tidiga Yan'an korrigeringsperiod, lyfte fram metoden med "kritik och självkritik", ända till de grundläggande principerna om "tre att och tre inte".  Dessa var "att praktisera marxism-leninism, inte revisionism; att förena, inte splittra; att vara öppen och uppriktig, inte att delta i intriger." Detta var sammanfattningen av hans livslånga kamp inom partiet: ideologiskt måste man ansluta sig till marxismen-leninismen, medan man beteendemässigt måste försöka ena majoriteten; i arbetssätt måste man agera öppet och uppriktigt. Dessa tre punkter är oumbärliga, men "att praktisera marxismen-leninismen" är den mest grundläggande. Detta beror på att endast marxismen-leninismen är förenlig med de övergripande och långsiktiga intressena för arbetarklassen och de breda massorna inom folket.” (Fred Engst)

Tre "att"    

att praktisera marxism-leninism                                          

att förena                                           

att vara öppen och uppriktig        

Tre "inte"     

inte revisionism 

inte splittra                       

inte delta i intriger och konspirationer   

KF(gonzalisterna) har splittrat Kommunistiska Föreningen. I händelseutvecklingen som lett till detta har, vad som nu är Kommunistiska Arbetarföreningen, fört en omfattade politisk argumentation mot den gonzalistiska ’vänster’ avvikelsen, på kommunisten.nu. Kamraterna i vad som nu är KF (gonzalisterna) har inte bemött denna argumentation i sak,  i någon större utsträckning, utan i stort ignorerat den. Tydligen var denna politiska argumentation väldigt besvärlig för dem, då  politiska inlägg mot gonzalismen omedelbart censurerades efter genomförd kupp. Berörda artiklar, med tillhörande läsarkommentarer, togs helt enkelt bort från webbsidan. Inte nog med att man avlägsnade allt som kritiserade gonzalos vänster-revisionism, man censurerade bl.a även Fred Engsts artikel  ”Om förhållandet mellan arbetarklassen och dess parti under socialismen”, som behandlar ursprung och  orsak till kapitalistfararna under socialismen, samt lärdomar av från kampen mot dem, främst under kulturrevolutionen. Man undrar om … gonzalisterna anser att kritik av kapitalistfarare inte är förenligt med gonzalismen?  Möjligheten för läsare att kommentera artiklar försvann likaså.

Det är svårt att tolka detta annat än som ett tydligt svaghetstecken hos splittrarna. Gonzalisterna har uppenbarligen inte förtroende för sin politik och egen förmåga att diskutera eller försvara den. Nu är detta helt förståeligt, då de har brutit mot varje regel för hur en linjekamp inom en maoistisk organisation skall föras, så som Mao Zedong sammanfattade den, baserad på 55 års erfarenhet, mot slutet av sitt liv.

Att praktisera marxism-leninism, inte revisionism

Kommunistiska Föreningens program och resolutionen från  enhetskonferensen 2019 visar klart att KF var en maoistisk organisation och praktiserade marxismen-leninismen-maoismen. Resolutionen från 2019 antogs dessutom enhälligt.

KF(gonzalisterna) skriver ”Grunden för föreningens enhet är vår ideologi, marxismen-leninismen-maoismen, som den syntetiserades av Perus Kommunistiska Parti under ledning av Ordförande Gonzalo.” Detta är att utan motivering omdefiniera organisationens grundval, att praktisera revisionism. Gonzalo har dessutom aldrig utvecklat eller sammanfattat maoismen, endast reviderat den. Thomas Berg har visat gonzalismens revisionistiska innehåll i artikeln ”Gonzalism: en ”vänster”-revisionistisk avvikelse” [ https://arbetarforeningen.se/?p=419 ]  När ordet ’revisionist’ används av KF(gonzalisterna) är betydelsen omdefinierad att betyda: ”avviker från Gonzalos tänkande”. Detta är de typ av förvirrande användning av ord som Deng Xiaopings kapitalistfarar-gäng använde för att förvirra ärliga kommunister. Vilket för oss till…...

Att förena, inte splittra

KF (gonzalisterna) splittrade organisationen på något som man kallade en ”Enhetskonferens”, utan att med ett ord beröra den politiska linje, en genuint marxist-leninistisk-maoistisk linje, som beslutades  2019, på en faktisk enhetskonferens. Inga ord kan dölja ett sådant ruttet agerande.

Då debatten om gonzalismen intensifierades under hösten föreslog ledande kamrater att ämnet skulle studeras under ett års tid för att organisationen på ett ordnat sätt skulle kunna ta ställning. Detta är söka enhet. Men splittrarna var inte intresserade, de hade redan sina marschordrar genom sin fraktionsverksamhet. Hela situationen luktar faktiskt av den trotskistiska praxisen av entrism. Om det faktiskt är på detta vis kan jag inte avgöra. Dock måste det klargöras hur Brasiliens Kommunistiska Parti(Röd Fraktion) har agerat. Vad som är höjt över allt tvivel är att gonzalisterna under en längre tid har haft en fraktion och bedrivit splittringsverksamhet. Man försvarar t.o.m förfarandet genom det genomfalska  gonzalistiska påhittet om en ”röd” fraktion.

Att vara öppen och uppriktig och inte delta i intriger och konspirationer

Gonzalisterna har varit allt annat än uppriktiga. Man har de facto vägrat att bemöta kritiska artiklar publicerade på kommunisten.nu . Hade man varit ärliga och strävat efter enhet hade man ansträngt sig att politiskt bemöta, till exempel Thomas Bergs artikel ”Gonzalism: en ”vänster”-revisionistisk avvikelse”. Att sedan tre dagar innan ett avgörande möte, lägga fram ett förslag som totalt vänder uppochner på föreningens inriktning utan att ens politiskt motivera detta, visar definitivt på KF(gonzalisterna)s revisionistiska  karaktär. Deras teori om ”röd fraktion” bekräftar bara hur revisionister organisatoriskt beter sig. Med en rutten politik återstår endast organisatoriska medel.

’Våra’ gonzalister har en klar antimaoistisk linje, inte bara politiskt, utan som vi sett även organisatoriskt, som går emot alla riktlinjer för hur motsättningar inom en maoistisk organisation hanteras. Det påminner en del om 1968 års rödgardister. Tyvärr blir dom nog lite långvarigare än då, med en internationell organisation  bakom sig. Men ... en organisation som föds med en tradition av att inte kunna hantera politiska motsättningar, blir vidöppen för nya splittringar, vilket kan leda till att många tappar sugen och passiviseras. ”Ett delar sig i två”. Gonzaliasterna har genom sina metoder utvecklat en motsättning inom organisation till antagonistisk, och lyckats i sin splittringsverksamhet. Men nu  står de inför  det  faktum att inte alla inom KF(gonzalisterna) är lika ivriga anhängare av gonzalo. Inte alla är beredda att ”ovillkorligen”underkasta sig Perus Kommunistiska Parti och Brasiliens kommunistiska parti – Röd fraktion, utan håller bara med gonzalisterna i enstaka eller ett fåtal frågor. Så frågan blir nu för  splittrarna hur dessa motsättningar skall ”lösas”. Ett delar sig fortfarande i två. Hur länge kan KF(gonzalisterna)  hålla samman då man bevisligen saknar vilja och förmåga att diskutera politik med oliktänkande?

Masi

(Denna blogg är knuten till Nya Arbetartidningen)